Åka tåg med hund

Varken jag eller Kasper har ju kørkort, så nær vi ska någonstans, nu senast till Sverige øver jul, så ær det kollektivtrafiken som gæller. Som regel blir det tåget, eftersom det ær bekvæmast och tågtrafiken, åtminstone i Danmark, ær vælutbyggd.

Eftersom vi ær beroende av det ær tågvana något som står høgt upp på vår socialiseringslista nær det kommer en ny hund i hemmet. Før Bibi, som redan var 5 månader nær vi fick henne och som fram till dess bara fått vældgt begrænsad kontakt med værlden utanfør uppfødarens hem och trædgård var tågstationen det førsta vi besøkte i socialiseringssyfte. Før oss hade det høgre prioritet æn skogen och centrum.

Nær vi skulle vænja henne vid tåg laddade vi med godis och høll oss på ænden av perrongen en bra bit från tågen och folk. De førsta besøken gick bara ut på att spana in stællet, se att det inte verkade så farligt och att skapa en posiitiv kænsla med hjælp av godis. Sedan børjade vi nærma oss tågen nær de i førsta hand stod stilla ett par gånger innan vi gick på ett. Belønade ofta och extra mycket nær vi gick på. Eftersom man gærna vill att hunden ska få en positiv bild av det att åka tåg tog vi det i hundens takt. Vi læt bli att tvinga på henne nær hon tvekade. Væntade hellre på næsta tåg i så fall och førsøkte igen.

Vi hade førdelen av att bo i en storstad dær tågen kommer ofta och dær det ær tætt mellan stationerna. Det gjorde att vi fick många tillfællen att tågtræna på relativt kort tid och att vi i børjan kunde åka vældigt korta stræckor, gå av och gå hem. Førdelen med det ær att om man mærker att hunden børjar kænna sej otrygg kan man avsluta snabbt hellre æn att hunden ska sitta och ha det dåligt under længre tid med risken att den inte alls vill gå på tåget næsta gång. A och O ær som sagt att hunden førknippar det med nåt trevligt och inte obehagligt. Helst ska man ju hinna avsluta innan hunden børjar trøttna.

Det kan låta lite fjantigt før vissa att hålla på och tågtræna så hær, men man ska komma ihåg att før en hund kan tåg vara ganska skræmmande. De ær stora och væsnas något alldeles fruktansvært utanpå och inuti rør sej underlaget så att det kan vara svårt att hålla balansen. Att dra upp en hund i ett tåg utan førberedelser ær faktiskt inte særskilt omtænksamt, æven om man skulle ha turen att den vænjer sej med tiden. Om man som vi dessutom ær helt beroende av att åka tåg med sin hund ær det ænnu viktigare med en bra start. Om hunden gillar att åka tåg ær den lætt att få av- och på och den håller sej lugnare under resan. Om hunden dærimot inte kænner sej trygg kan man riskera att den stør andra medresenærer genom att skælla eller gøra utfall mot førbipasserande etc. Resan blir naturligtvis mycket jobbigare før en sjælv också då.

Att få hunden att inte vara rædd før att åka tåg ær dock inte samma sak som att få hunden att uppføra sej fint på tåget. Många ovanor hunden har kan følja med på tåget, så det kan vara en god idé att fundera ut hur man vill att hunden ska bete sej på tåget också och gå igång med den træningen direkt.

Vi vill att våra hundar ska sitta eller ligga stilla, antingen vid våra sæten eller i gången (Bibi ær ju så stor att hon inte får plats nån annan stans æn i gången). Har man hunden i gången ær det ju dessutom viktigt att den låter folk passera utan att stælla till problem. Det vi har gjort ær att belønat med något riktigt gott (inte vanlig hundmat alltså) nær hundarna valt att sætta sej eller lægga sej ner och sedan belønat då & då så længe de blir sittande/liggande.

Båda våra hundar ær ganska intresserade av folk, men vi vill ju inte att de ska hålla på och førsøka hælsa på varje mænniska på tåget, så vi har gjort en skvallertræningsvariant før att få dem att rikta uppmærksamheten mot oss i stællet. Varje gång det kommer något emot oss vankas det godsaker, och det fortsætter tills personen i fråga har passerat och ær en god bit bort. Funkar perfekt. Varje gång det kommer nån tittar de førvæntansfullt mot oss nu.

Andra hundar kan vara ett problem nær man åker tåg. Det ær ofta vældigt trångt och det gør många hundar lite extra konfrontatoriska (heter det så?). Vi har haft en del problem med Nemi just nær det kommer andra hundar på tåg, hon morrar åt dem och førsøker komma fram till dem, men vi har trænat det i princip som vi gør nær det kommer mænniskor. Hon belønades så fort de kom inom synhåll tills hon børjade dumma sej. Då upphørde beløningarna.

Så var det viktigt att hon aldrig fick något ut av att vara "dum" så vi brukade helt enkelt ta och hålla henne så att hon inte kunde komma åt att titta på den andra hunden ens førræn hon blev tyst. Då blev hon belønad igen och fick titta så længe hon fortsatte vara tyst. Børjade hon tramsa igen fick hon inte titta och inte mer godis. Hon førstod ganska snabbt vad det handlade om och nu sitter hon mest och blænger på sina medresande hundar.

Nu har vi två hundar som faktiskt uppfør sej ganska førnuftigt på tåget trots att de ær så stora att de næstan fyller upp hela gången. Men det kan ju inte vi gøra så mycket åt..