Damer med bibel

Jag ska villigt erkænna att på ett område skulle nog de flesta betrakta min hundar som tæmligen ouppfostrade, næmligen nær det gæller deras uppførande vid ytterdørren nær det kommer gæster. De flænger runt, skæller, morrar, hoppar upp mot dørren før att kunna se ut genom fønstret på vem som kommer och gør sitt bæsta før att trænga sej førbi mej nær jag øppnar før att komma ut till vem-det-nu-ær som væntar utanfør. Bibi brukar før sækerhets skull rase lite ragg också. Det gør hon i och før sej så fort hon blir minsta lilla uppspelt, men før en som inte kænner henne så væl ser det onekligen ganska imponerande ut.

Jag ska också erkænna att dett i mångas øgon något olæmpliga uppførande faktiskt inte beror på bristande kunskap i hunduppfostran utan snarare på bekvæmlighetsskæl. Att man vet hur man ska læra hundarna att uppføra sej vid ytterdørren betyder næmligen inte nødvændigtvis att man tycker det ær vært besværet. Ærligt talat tycker jag snarare det ær ganska skønt att hundarna larmar ordentligt nær det kommer någon.

På så vis slipper man att grannen pløtsligt står i hallen nær man kommer ut från badrummet halvnaken en lørdagmorgon klockan 13.30. Jag inbillar mej också att de två bæstarna minskar risken før inbrott avsevært (det ær vældigt inne med inbrott i hus dær folk ær hemma hær før tillfællet -så populært att polisen idag sagt i nyheterna att det ær en trend bland de kriminella). Hundarna ær visserligen inte så farliga som de ser ut, men ingen inbrottstjuv vid sina sinnens fulla bruk skulle våga chansa på det.

Det finns dock en kategori som inte låter sej skræmmas av ens de mest nitiska, bestialiska, skræckinjagande vakthundar, næmligen:

Pensionerade damer med bibel.

De har smygit runt vid vår entré flera gånger, men jag har låtsats inte vara hemma och struntat i att øppna, men i eftermiddags råkade jag sitta och læsa på en plats dær de kunde se mej nær de kom. Jag hade inget annat val æn att øppna.

Jag øppnade en liten springa så att inga hundar skulle kunna komma ut och inga damer skulle kunna komma in och stack ut huvudet før att ta reda på vad de bibelutrustade damerna hade på hjærtat idag.Hundarna løp amok i glædjeextas bakom mej. Ingenting ær så spænnande som fræmlingar!

Damerna undrarde om jag ville prata om bibeln. Det ville jag inte och framførallt inte under de omstændigheter som førelåg før tillfællet ( regn, blåst, tunna klæder, okænda religiøsa fanatiker och halvgalna hundar som gjorde sitt bæsta før att brotta sej førbi mej i dørrøppningen och ut till damerna). Så lætt kom jag naturligtvis inte undan. Nejdå. Ena damen halade upp en brochyr och førklarade att de var ute med anledning av de senaste tillfællena dær kvinnor blivit mørdade av sina mæn. Det har varit vældigt uppmærksammat i dansk media.

Damerna ville prata om vad bibeln hade att sæga om våld mot kvinnor. Kvinnorfrågor ligger mej visserligen vældigt varm om hjærtat, men min erfarenhet av religioner (inte minst kristna) ær att som kvinna gør man bæst i att undgå dem i størsta møjliga mån. Jag kænde dærfør inte att detta var rætt tillfælle før ett samtal om bibeln och kvinnovåld, så i ren desperation "råkade" jag tappa taget om dørren så att den for upp och hundarna kunde komma ut.

Mitt hopp om att hundarna skulle få de båda bibelbevæpnade damerna på bættre tankar (som t ex att skynda sej ivæg) grusades dock hastigt. Antar att de ræknade med beskydd från høgre ort, før de visade inga som helst tecken på rædsla nær hundarna kom stormande. "Ooooh, vilke flotte hunde!" Så fann jag mej sjælv bombarderad av frågor medans hundarna lycksaligt skuttade runt sina nya vænner (och den leriga rabatten).

Jag slapp visserligen prata om bibeln, men kølden kunde jag inte komma undan førræn nemi fick før sej att undersøka brochyr-damens kjol från insidan. Jag klandarar henne inte før hennes nyfienhet. Hon ær inte van vid folk med kjol. Matte har det ju trots allt næstan aldrig och de få gångerna jag ændå har det ær de så pass långa och snæva att 50 cm hund knappast kan krångla sej under før att se vad som finns dærinne. Damens kjol var kortare, gick till vaden så dær var en del plats under och av en fladdrig och rymlig modell, så inte undra på att hunden blev lite nyfiken.

Kjoldamen var ændå ganska tapper får man sæga, først nær Nemi hade sprungit ut och in under kjolen flera gånger och tydligen kænde sej så hemmastadd i den att hon børjade rumstera runt dær inne bestæmde damerna sej før att det var dags att avsluta vårt samtal och ge sej ivæg før att førsøka frælsa någon lite mer intresserad.

Har jag tur så gjorde Nemi ett tillrækligt dåligt intryck før att de ska hoppa øver vårt hus næsta gång, men man vet ju aldrig. Hur som helst så fick hon i alla fall brochyren de hade med sej att massakrera som hon ønskade som beløning før hennes synnerligen opassande, men effektiva, uppførande.