Klicka rörelser!

Just haft en uppenbarelse! Tittade på dvd med Kathy Sdaos seminarium Advanced clicker training (skitbra!!!!) och hon nämner det där med Click for movement, reward for position eller hur det nu är man brukar säga -det är i alla fall ett känt uttryck i klickerkretsar, tror det var Bob Bailey som sagt det. Förr har jag bara hört det i sammanhanget ”Klicka när hunden gör rörelsen för om du väntar till efteråt så är det för sent och du förstärker beteendet som hunden gör just då, dvs det den gör efter det du ville att den skulle göra”.

Men det är ju så mycket mer än så i uttrycket ”Click for movement”. Det som Sdao pratar om och som jag aldrig har tänkt på förut är att anledningen till att du ska klicka medan hunden rör på sig är att det är rörelsen som är det viktiga! Om du förstärker hunden när den stannat får man en hund som är stilla. Det säger sig självt och det var jag helt medveten om innan också. Men jag har aldrig innan tänkt på konsekvenserna det får i jämförelse med konsekvenserna det får om man satsar på att förstärka rörelser i så stor utsträckning som möjligt istället.

När man shejpar så är det ju liksom nödvändigt att hunden rör på sig. Annars kommer man inte vidare. Visst, ibland är det ju att hunden står/ligger/sitter stilla under en längre tid som är målet och då är det ju naturligtvis nödvändigt att förstärka att den inte rör sig, men det är en enorm investering för framtiden att se till att hellre klicka rörelser istället så ofta som över huvud taget möjligt och kanske hellre vänta med att träna på saker som innebär att hunden ska vara stilla tills den är riktigt riktigt erfaren.

Ju oftare man har förstärkt rörelse tidigare, desto mer benägen blir ju hunden att erbjuda rörelser när man ska träna in något nytt. När vi ska träna in något nytt så är det ju just rörelser vi behöver. Jag vet av egen erfarenhet att det är omöjligt att shejpa en hund som erbjuder ”sitt och sitt kvar i en evighet vad som än händer” som första beteende när man ska shejpa något nytt. Det var en av de sakerna jag tränade mycket på med min vizsla när hon var liten och jag var nybörjare och instruktören på valpkursen tyckte det var bland det viktigaste en hund skulle kunna. Men det kan man inte bygga något nytt beteende på.

Om hunden har lärt sig att sitta stilla så kommer den först och främst att prova att sitta längre om den inte får klick som vanligt och om man har tränat flitigt på att sitta länge så kan det ta väldigt lång tid innan hunden ger upp och gör något annat. Den tycker det är jäkligt tråkigt att träna och du kommer ingen vart. Om man istället så långt som möjligt klickar ”fälla ihop bakbenen” så har man något att arbeta med nästa gång man ska shejpa något. Om det är det som hunden har blivit mest klickad för så kommer den snarare prova andra rörelser istället för att bara sitta stilla längre, och då har vi något att arbeta med.

Säg att du ska lära hunden att vinka genom att lyfta ena frambenet och vifta med det. Då börjar man kanske med att litet lyft. Men när hunden lyfter så är det inte att hunden håller benet lyft som du behöver. Om du mest fokuserar på tassens position, dvs att den inte är på marken utan i luften i en viss höjd, kanske du tenderar att klicka när hunden är färdig med att lyfta och rörelsen i princip är avslutad. Då förstärker du snarare att tassen lyfts och sedan bara hålls uppe. Men om hunden lyfter benet 1 cm över marken och sen helst håller det där snarare än att fortsätta rörelsen blir det svårt att komma vidare. Lyfta-håll är inte särskilt användbart i sammanhanget hur många gånger hunden än upprepar det. Det är själva rörelsen, lyftet på tassen, som varierar i höjd och intensitet, så det är själva rörelsen du behöver för att kunna shejpa fram ett tydligare vinkande med större rörelser. Det är därför det är så viktigt att klicka i rörelsen.

Så vad du än gör -klicka medan hunden rör på sig! Det är långt bättre att klicka för tidigt än att klicka för sent. Klickar du för tidigt så förstärker du ändå något som var någorlunda på rätt väg även om det inte blev exakt som du hade tänkt, vilket ändå är vad shejping går ut på om man ska vara krass. Klickar du för sent så förstärker du antingen något som är helt fel, eller ännu värre -att hunden inte rör en fena.

Det är vad musklerna gör som är det viktiga -inte var nosen eller tassarna eller öronen eller någon annan del av hunden befinner sig. Det är säkert många som tycker det här är en självklarhet och jag fattar inte själv att jag kan ha hållit på med klickerträning så här länge utan att tänka på det! Så vitt jag kan minnas har ingen instruktör jag tränat för och ingen av de böckerna jag har läst tagit upp det, men det är ju egentligen skitviktigt!

Kastrering som problemlösningsverktyg?

Orsaken till problemet avgör om det kommer fungera

Många vanliga beteendemässiga problem som olika former av aggression, att hunden smiter, är svår att träna på grund av att den inte koncentrerar sig på oss och så vidare kan bero på olika orsaker, eller en kombination av orsaker. Därför kan man inte generalisera och säga att kastrering hjälper mot ett visst problem.

I vissa fall kan problemet vara orsakat av könshormonerna och då kan det hjälpa att neutralisera hunden. Men i andra fall kan samma problem bero på helt andra faktorer, så som sjukdom, faktorer i miljön eller tidigare upplevelser. Då kommer det inte hjälpa att neutralisera hunden, eftersom en kastrering i dessa fall inte tar bort orsaken till problemet. Om problemet beror på en kombination av orsaker kan det eventuellt ske en förbättring efter neutralisering, men inte nödvändigtvis.

Man måste komma ihåg att det en neutralisering gör, är bara att ta bort könshormonerna och det inflytande de har. I övrigt sker inga förändringar med hunden, dess miljö, arv och ägarinflytande, och det finns fortfarande kvar en hel massa mekanismer som påverkar hunden och dess beteende på olika sätt.

Därför bör man vara restriktiv med att använda neutralisering som ett sätt att bota problembeteenden. Det är svårt att förutsäga om det kommer att hjälpa och i vilken grad. Innan man fattar beslut om neutralisering bör man därför noga utreda vad det är som orsakar problemet och om alternativ behandling, t ex beteendeterapi, skulle kunna ge samma eller bättre resultat.

Tillsammans med träning

Om en hund har haft ett problembeteende i längre tid, kan man inte räkna med att det förbättras vid kastrering, även om det har uppstått på grund av könshormonernas inflytelse. Hundar utvecklar precis som människor vanor och associationer. Därför är det sannolikt att hunden fortsätter med problembeteendet även efter att man har kastrerat den.

Det är helt enkelt det sättet som den har vant sig vid att hantera en given situation på, och även om testosteronet inte finns kvar i samma mängd i kroppen och påverkar hunden, har hunden kopplat ihop vissa situationer med vissa känslor och känslorna kan mycket väl stanna kvar och ge upphov till samma beteende även efter att den inledande orsaken försvunnit.

Av den orsaken bör man inte vänta sig att kastrering på löser problem med hundens beteende, om man inte samtidigt tränar in ett nytt önskvärt beteende som hunden kan välja framför det invanda.

Hundattack

Var i Växjö häromdagen och hade en ganska så traumatisk upplevelse. Var precis på väg att stiga av tåget med mina egna hundar när jag hörde ett argt (hund-) vrål och sedan pipande från en hund som har mycket ont. Möts av synen av en gulaktig, kraftig hund som biter en svart labbe. En ledarhund jag sett på tåget tillsammans med sin blinde ägare och hans mor (jag tror det var hans mor i alla fall, hon var äldre och de såg ganska lika ut).

Jag vill inte lägga mig i den sk kamphundsdebatten, men den här hunden var bygd som en hund av kamphundstyp, vilken ras eller bakgrund den hade i övrigt vet jag inte, och vägde nog ungefär lika mycket som labben. Naturligtvis kom det folk för att undsätta paret med den stackars labben, men hundskrället hade bitit sig fast i halsskinnet och släppte inte.

Det som förstå-sig-påare brukar säga att man ska göra i en sådan situation är ju att lyfta hunden i bakbeben. Teorin är att då släpper den. Jag kan informera om att det inte hjälper. Hur mycket de än lyfte så höll hunden sig fast. Medan den stackars labben pip i förtvivlan.

Det gick inte heller att bända upp käkarna eller att få hunden att släppa taget genom att pressa läpparna mot tänderna så att den närmast biter sig själv. Tillslut var det någon som gav sig på att sparka hunden i sidan i ren desperation. Jag skulle aldrig vilja se en sådan behandling av en hund, men man måste ju få den att släppa på nåt sätt. Det var rejäla sparkar kan jag säga, från en rejäl karl, inga tåfjuttar. Men han höll på i ett par minuter innan hunden släppte. Jag tror inte det var på grund av sparkarna som så som den släppte tillslut. Jag tror inget någon gjorde fick den att släppa. Den bara släppte för att den var färdig med att bitas...

Jag ska säga också att vi tittade över labben, och den verkade inte ha några direkta skador annat än chocken. Det var ju en ledarhund, så ägaren själv var ganska försvarslös för han såg ju inte vad som hände och av en sån hund krävs ju att den inte startar bråk med andra hundar. Dessutom kom den direkt av tåget, hade gått max 10 meter, så attacken måste ha varit i princip oprovocerad.

Men jag tycker att det är jäkligt obehagligt att det inte fanns något vi kunde göra som fick hunden att släppa. Illa nog att den attackerar andra hundar bara sådär, men det fanns verkligen ingenting vi kunde göra som fick den att släppa. Det är möjligt att situationen förvärrades av att det kom så mycket folk som försökte hjälpa till, men vafan, labbens ägare kunde ju inte göra nåt och den andra hundägaren verkade så förvånad så hon reagerade inte riktigt heller förrän andra redan hade gripit in. Det var ju liksom nödvändigt att andra grep in då.

Jag har aldrig sett nåt liknande förr. Jag har sett hundar slåss, men det här var något helt annat. Labben gjorde inget aggressivt. Han bara pep och kröp ihop och höll sig stilla. Jag vet inget om den attakerande hundens bakgrund, så jag ska inte uttala mig om om det hade med arv eller miljö att göra, men jag kan säga att det där var inte normalt hundbeteende. Det var inte normal aggression. Det var inte som när en stor hund uppfattar en liten hund som ett byte att leka med och attackerar därför. Den hunden var helt enkelt enkelt psykotisk. En frisk hund beter sig inte på det sättet.

Jag skiter allvarligt talat i om det var arv eller miljö eller en kombination som har orsakat en sådan psykos. Men jag tycker det är väldigt viktigt att hundägare blir uppmärksamma på att det faktiskt finns sådana hundar. Och slutar vara så jäkla naiva. Om din hund beter sig onormalt så se till att få det ordentligt utrett INNAN något händer. Och tro inte att du kan stoppa din hund om den attackerar, för det kan du helt uppenbart inte. Inget vi gjorde fick stopp på den. Lets's face it -hade det varit en liten hund så hade det blivit ett blodbad.

Jag är som regel en förespråkare för rehabilitering hellre än avlivning, men jag har svårt att se hur det skulle gå att rehabilitera en sån hund. Den verkade helt enkelt för sjuk i mina ögon. Men kanske om någon hade reagerat på varningssignalerna, tagit ansvar och gjort något tidigare, innan det hann gå så långt, hade det kanske varit möjligt att behandla.

Så om något verkar fel med din hund, blunda inte för det! Ta tjuren vid hornen direkt -då kanske det går att göra något. Det finns bra behandlingsmetoder. Men om det visar sig att det inte går att behandla så kan du i alla fall försäkra dig om att du och din hund inte orsakar en annan hunds död. För sånt händer. Även om labben hade tur den här gången.

Min morfar som också var närvarande har frågat runt för att försöka ta reda på vad man kan göra i en sådan situation. När det inte funkar att lyfta upp bakbenen verkar ingen ha några bra bud på vad som fungerar istället. En polis med massor av års erfarenhet rekommenderade strypsnara. Om inte annat så tappar hunden taget när den börjar mista medvetandet av syrebrist. Det är det enda alternativet till lyfta bakbenen som vi har hört hittills. Tycker att det är bäst att nämna det här, rätt som det är så är det tyvärr någon som kommer få behov för det.

Men om någon har fler tips så är de varmt välkomna.