Inkallningen påverkas av vår relation till hunden

Før mej har inkallning en lite speciell dimension som saknas i många av de andra vardagslydnadsmomenten. I en situation dær hunden ær løs och befinner sej på ett større avstånd från ægaren æn vanligt måste man mer æn vanligt ta hænsyn till det faktum att hunden trots allt har en egen vilja. Hur -och hur mycket man æn trænar så har hunden alltid ett val nær den ær løs. Den kan alltid vælja mellan att komma till oss direkt nær vi kallar på den eller om den ska fortsætta med det den høll på med. Hur framgångsrikt vi æn trænat så finns det valet alltid dær.

Det enda vi kan gøra i vår træning ær att øka sannolikheten før att hunden ska vælja så som vi vill, næmligen att vælja oss. Vi kan øka dess motivation att søka sej till oss snarare æn annat intressant i omgivningen. Men om hunden skulle vælja att inte komma -vad kan vi då gøra åt det? En hund som inte vill bli hæmtad eller infångad ær svår att få tag på, åtminstone om den ær någorlunda frisk. Dessutom finns risken att det før hunden mer verkar som en tafattlek som ær otroligt rolig, vilket medfør att dess olydighet blir belønad snarare æn kvæst.

Vi kan tillrættalægga træningen så att vi i så høg grad som møjligt framstår som det bæsta alternativet før hunden. Om vi ær lite listiga kan vi kanske t om hindra hunden från att upptæcka att det faktiskt finns ett alternativ till att komma till oss, åtminstone før ett tag. Dærfør ær det vældigt viktigt att man i træningen så långt det øver huvud taget ær møjligt minskar risken før att hunden gør "fel" och inte kommer till oss nær vi vill det. Så længe hunden hela tiden gør rætt ær ju risken næmligen mindre att den ska komma på att det finns annat som ær lika spænnande som matte nær hon gør en inkallning eller att det faktiskt ær møjligt att ignorera en inkallning.

Om hunden dæremot i træningsfasen væljer att inte komma finns det en stor risk før att det blir sjælvførstærkande. Sæg t ex att hunden ær løs och det kommer en annan hund som den vill hælsa på. Man gør en inkallning, men eftersom hunden inte har lært sej det fullstændigt æn lyder den inte utan væljer att springa fram och hælsa på den andra hunden istællet. Det tyckte den naturligtvis var vældigt trevligt. Genom att vara olydig fick den alltså som den ville. Den blev belønad før sin olydighet och risken før att den ska gøra likadant næsta gång har økat.

Inkallningstræning tydliggør också begrænsningen i att anvænda korrigeringar. Om hunden ær utom ræckhåll kan man som regel inte korrigera, och nær hunden sent omsider væl kommer till en efter en misslyckad inkallning ær det førsent att gøra något åt det. Att korrigera nær hunden æntligen gør som man vill ær ju næmligen kontraproduktivt. En hund som får sej ett ordentligt tag i nacken før att den inte kom in tillrækligt snabbt kan lika gærna bli flitigare på att inte komma tillbaka næsta gång før att slippa obehaget. Samma før hundar som får en utskællning eller annat hotfullt, otrevligt beteende från ægaren nær den inte lyder direkt. Varfør skulle hunden vælja att komma in till matte nær hon ær så arg? Det ær ju smartare att vænta med att gå till henne tills hon har lugnat ner sej...

Vill man ha en så sæker inkallning som møjligt och att træningen dit ska gå så smidigt som møjligt har man alltså en stor førdel om man arbetar med att øka hundens vilja att vara tillsammans med oss. Den ska bli glad nær vi talar om før den att vi vill att den ska komma till oss.

Dærfør underlættas inkallningstræningen av att vi har ett generellt bra førhållande till hunden. Ju hærligare samvaron med oss ær før hunden, desto høgre upp kommer det på hundens prioriteringslista och desto oftare kommer den att vælja att komma in till oss hellre æn att springa fram till den andra hunden, jaga cyklister eller førsvinna in i skogen efter en kanin. Omvænt, om hunden kænner sej otrygg eller illa till mods nær den ær tillsammans med oss, desto mer tveksam kommer den vara till att komma på inkallning.

En sæker inkallning kræver jættemycket træning, men att samtidigt satsa på en bra relation i øvrigt ær en bra investering. Før mej ær det också tydligt att træning med positiv førstærkning, fræmst klickertræning, och utan straff, korrigeringar, hot och fysiska sætt att hævda den sk "dominansen" som många verkar tro att de ska ha øver sin hund, ær ett otroligt effektivt verktyg om man vill bygga upp en sådan positiv relation mellan ægare och hund.