Den ofrivilliga tolkaren

I familjens bekantskapskrets finns en man som heter Lennart. Han är otroligt glad för hundar men har ingen själv för tillfället. Därför vill han väldigt väldigt gärna vara kompis med mina hundar, som annars betraktar honom med en viss skepsis, kanske just för att han så gärna vill vara vän med dem, vad vet jag...

Hur som helst. Idag var jag i stan och gick ut med hundarna direkt efteråt, så jag brydde mej inte om att byta från finskor till hundpromenadskor innan jag gick. Otroligt dumt, med tanke på att skorna jag nu använde har en fullständigt blank sula, och det de senaste dagarna har varit blankis på gator och trottoarer.

Som om blixthalkan i sej inte var illa nog dyker denne Lennart upp runt en krök medan jag håller på och hasar mej ner för en backe. Mina hundar är ju onekligen ganska lätta att känna igen, så redan när han fick syn på oss på 40 meters avstånd började han prata till mej och hundarna. Det är sånt som gör mina annars ganska välartade hundar till två vettvillingar. "Yes! Där är En som Ger Oss Uppmärksamhet! Fröjd och Gamman!"

Under normala omständigheter brukar jag stanna och helt enkelt låta dem flaxa runt tills de lugnat ner sej i såna situationer. Det händer ändå inte särskilt ofta. Men blanka sulor på isgata i nerförbacke är inte alls normala omständigheter. I alla fall inte där jag kommer ifrån. Till min fasa märkte jag att hundarna hade bestämt sej för att rusa bort till Han Som Ger Oss Uppmärksamhet där Borta, och vad jag än tyckte om den saken så hade mina skor inga planer om att samarbeta med mej om att stoppa dem.

Jag hade inget annat val än att helt enkelt tolka efter hundarna bort till Lennart och försöka hålla mej på benen så gott jag kunde. Det var otroligt pinsamt och jag kände mej som en som inte alls borde ha hund, men som tur är var det inga andra i närheten som såg och jag trillade i alla fall inte. Genom att åtminstone hålla mej på benen fick jag kanske bevara i alla fall en liten gnutta värdighet...

Grinchen

Jag brukar rekommendera att man aktiverar sin hud genom att packa in maten i diverse förpackningar så att hunden måste jobba lite för sin mat. Det är ett sätt jag använder själv ganska flitigt och det är ett utmärkt sätt att aktivera sin hund på… om hunden i fråga inte råkar vara Grinchen.

Idag var stora Julklappsinslagningsdagen hemma. Mamma och Mats hade fyllt hela matbordet med julklappar som skulle packas in och runt dem på golvet var en stor hög av färdiga klappar. Jag satt i soffan alldeles intill och kollade tv och Nemi låg under bordet och gottade sej med en leksak… till en början…

När jag slänger ett öga på henne är det något som inte riktigt stämmer. Det där är ju inte leksaken hon hade innan. Vad är det egentligen hon ligger och tuggar på nu?

Jo, det är Bamse-cd:n med det härligt luddiga fordralet som min niece skulle få i julklapp. Den har blivit tagen från sin plats bland de inslagna klapparna, upppackad och håller nu på att malas sönder i Nemis glupska käftar. Här kanske jag bör nämna att mina hundar normalt inte går runt och tuggar sönder saker som inte är deras. Destruktivitet har aldrig varit ett problem.

Men nu satt vi, tre personer med hund och presenter mitt framför näsan, så hur hon lyckats sno till sej paketet och dessutom hinna roa sej med det en bra stund utan att någon märkt något är och förblir ett mysterium. Vad ska jag ta mej till? Min hund är GRINCHEN! Hon förstör julen genom att stjäla julklappar när ingen ser!

Sensmoralen i dagens händelser är denna:
Om du lär din hund att den får mat genom att slita sönder pappersförpackningar bör du inte förvara julklapparna på golvet.

Snygga hundkläder

Nu är det ju som väl ingen undgått att märka vinter igen och diverse hundkläder-diskussioner dyker upp med jämna mellanrum. Det verkar som om de flesta har hållningen att visst ska hundarna ha kläder om de fryser, och så länge de bara är funktionella är det trevligt om kläderna är snygga också.

Men vilka hundkläder är snygga egentligen? Smaken är ju som bekant som baken och är därför sällan särskilt givande att diskutera, men eftersom jag bevars har en egen blogg tänker jag inte bespara omgivningen från min åsikt.

Rent modemässigt verkar det som om de flesta menar att snygga är de hundkläder som är designade som moderna människokläder. Många verkar döma ut klassiska hundtäcken som tråkiga och ganska fula. En välklädd hund är alltså en hund i dunjacka eller luvtröja snarare än en i ett täcke.

Jag håller inte med. Designmässigt tycker jag att dessa mode-hundkläder är otroligt tråkiga och ointressanta. Om något tycker jag att man som designer är väldigt enkelspårig när man har ett koncept –hundkläder i det här fallet –och istället för att hitta på något nytt utifrån de möjligheter det ger –hundens anatomi och funktionen kläderna ska fylla –tar man ett gammalt koncept –människomode -och nöjer sej med att ”hundifiera” det. Var är det kreativa i det egentligen? Att göra klänningar till hundar är inte alls nyskapande. Det är tråkigt! Den riktiga utmaningen för den som vill göra hundkläder är ju att göra just snygga hundkläder, dvs plagg som är designade med hunden som utgångspunkt.

Tyvärr så är det svårt att få tag på sådana som är både bra och snygga. Personligen är jag väldigt förtjust i Obtracks och Ruffwears täcken. De är helt och hållet utformade efter hundens anatomi och inte som en efterapning av människans kläder och de är otroligt funktionella. Men de är ofrånkomligen ganska tråkiga. De finns i få mer eller mindre intressanta färger att välja mellan, alla i princip enfärgade. De har inga härliga mönster, inga läckra detaljer och inget bling.

Jag skulle älska att få klä min hund i ett Obtrackliknande täcke i vinrött med fejkdiamant- knäppning under den kalla väntetiden på träningen. Varför ska man behöva välja mellan schysst utformning och bling?

Missnöje med hundprogram i TV

Nu har ett nytt program om hundträning haft premiär i TV. ”Hundcoachen” i TV 4 +. Jag glömde naturligtvis att se det, men i vanlig ordning kom det ett ramaskri i diverse hundkretsar efter att första avsnittet tagit slut. Massiv kritik mot metoderna som används i programmet; samma gamla visa som med Jeppe, Cesar och Barbro…

Många hade hoppats på ett program med mjukare och modernare metoder, men av reaktionerna att döma fortsätter tv att sprida evangeliet om fysiskt, auktoritärt ledarskap, istället för modern hundträning. Folk var förvånade över att man i tv fortsatt på det spåret, besvikna och oroliga över konsekvenserna när okunniga hundägare ser programmet. Men man fortsätter att titta. Det är ju trots allt ett program om hundar, och kanske kan man snappa upp något användbart.

Fast där är ett problem. Är man missnöjd med vad som visas i tv så hjälper det inte att sitta i soffan och reta upp sej och sedan skriva av sej på något hundforum på nätet. Det kommer aldrig leda till att hundprogrammen i tv ändrar karaktär, och att tv fortsätter i sitt uppkörda spår är inte det minsta förvånande, om man tänker efter.

Så ni som är missnöjda med alla dessa primitiva träningsmetoder som visas i tv, GÖR NÅGOT KONSTRUKTIVT ÅT SAKEN!

Tv-kanalerna är otroligt känsliga för vad tittarna vill ha. Deras överlevnad hänger på den folkliga opinionen och framförallt på höga tittarsiffror. Visa att ni är missnöjda. Mejla och tala om varför ni anser dessa program och träningsmetoder vara problematiska. SE FÖR GUDS SKULL INTE PÅ PROGRAMMET OM NI INTE SYMPATISERAR MED VAD SOM SÄGS! Stäng av skiten, eller ännu bättre; byt till en konkurrerande kanal!

Mycket negativ feedback och dåliga tittarsiffror är det enda som får tv-producenterna att byta inriktning på hundprogrammen. De ser inte om ni tittar och blir uppretade eller om ni tittar och tycker det är bra. De ser bara antalet tittare; det är antalet tittare som ger reklamintäkter, och det är det som gör det möjligt för dem att bedriva sin verksamhet. Det är det som betalar deras löner.

Naturligtvis måste man se ett program så att man vet vad man snackar om, om man ska klaga. Men ofta kan man få en uppfattning ganska snabbt. I dessa fall tycker jag man kan se det lite i svart eller vitt. Förespråkar tränaren en metod man inte sympatiserar med, så borde man vara kritisk, även om det finns vissa saker som tränaren gör bra också. Det finns tränare som är så pass bra, att man kan sympatisera med dem helt och hållet, som aldrig använder metoder man är kritisk till, för att de är konsekventa i sin hållning. Det är dem man bör förvänta sej att se i tv.

Så ser man bara något man inte gillar så är det bästa att låta bli att se resten. Det är enda sättet för oss att tala om för tv-folket att vi inte gillar det de sänder, och att vi vill ha något annat istället. Jag tror inte det är så många som tänker på att det är så, för på sätt och vis är det ju underhållande att sitta och störa sej på dåliga metoder också. Men tyvärr så bidrar man ju till att liknande program fortsätter att visas då.

Man är ju lika mycket konsument när det gäller tv som när det gäller vad man köper och inte köper i affären, men det är ju lätt att glömma, eftersom man inte direkt köper ett tv-program. På samma sätt som jag byter instruktör om han förespråkar en metod jag inte gillar, eller på samma sätt som jag väljer ekologiska bananer, bidrar jag till det framtida utbudet genom vad jag väljer att se och inte se på tv. Titta inte på skit! Gå en sväng extra med hunden istället om det inte är nåt bra på tv!