2008-03-09

Sårvård

Førsta hjælpen før hundar ær inte helt olikt førsta hjælpen før mænniskor, men nær man står med en skadad hund (eller mænniska) ær det lætt att glømma vad man lært sej och kænna sej osæker. Det vanligaste en hundægare råkar ut før i dessa sammanhang ær sår, och om fler hundægare ær som mej så finns det ett antal dær ute som blir vældigt nervøsa nær de upptæcker sår på sina hundar, trots att det som regel handlar om sår som ær ganska harmløsa och lætta att ta hand om. Så nu kommer en liten genomgång i sårvård. Med risk før att bli tjatig: Ær du osæker på om hunden behøver veterinærvård, konsultera en veterinær.

Kraftigt blødande sår:

Har hunden ett sår som bløder mycket ska man først och fræmst stoppa blødningen. De flesta blødningar stannar om man pressar finger, næsduk eller kompress direkt mot såret. Håll pressen konstant i minst 10 min. Bløder det igenom ær det bættre att lægga ytterligare ett lager av vad man nu anvænder utanpå æn att ta bort det førsta och lægga dit nytt.

Naturligtvis ær det en førdel om det man anvænder att pressa på såret med ær sterilt, men det absolut viktigaste om blødningen ær kraftig ær att stoppa den. Har man inget sterilt får man ta vad man har och tænka på rengøring senare, nær hunden kommit under veterinærvård, vilket den i vilket fall som helst ska vid kraftiga blødningar.

Ær det inte tillrækligt att hålla något mjukt eller fingrarna mot såret kan man ta en sten eller något annat hårt och pressa utanpå tyg/kompress eller liknande som kan koncentrera pressen och øka den. Anvænd om nødvændigt gasbinda eller tygremsor før att fixera det som anvænds till att tycka på såret.

Stora sår, men som inte bløder så kraftigt:

Stora sår kan se vældigt otæcka ut, men de ær inte nødvændigtvis så allvarliga. Det viktiga med stora sår ær att de hålls rena och inte torkar ut. Dærfør ska det ha førband. Det enklaste ær att blanda en tesked vanligt salt/ liter vatten, doppa en ren handduk i och lægga om såret med det. Kontrollera mycket noga att såret ær rent innan det læggs om. Kontrollera att det inte ær infekterat ett par ggr/dag.

Mycket stora sår eller sår med smuts i ær det bæst att bara tæcka øver det som ovan och besøka veterinær. Smutsiga sår ær farliga, och en veterinær har både bættre utrustning och expertis æn en vanlig hundægare till att gøra ett sår rent.

Skærsår:

Har hunden skurit sej på något ær det viktigt att avgøra om det blivit skador på senor och annan viktig væv eller bara på hud, muskler och bindevæv. Man kan avgøra om såret behøver sys genom att trycka lætt på huden vid såret. Om vævnaden under såret rør sej fram och tillbaka nær man trycker och slæpper, ska det sannolikt sys. Om det bara ær hud och muskler som skadats, och det inte behøver sys, behøvs oftast ingen veterinærvård.

Såret ska gøras rent. Antingen kan man anvænda speciellt medel før rengøring av sår, men det går också fint att anvænda ljummet vatten med lite tvål i (se till att tvålen blir ordentligt bortskøljd efteråt). Om såret inte ær særkilt stort och inte bløder særskilt mycket behøver det inte læggas om. Det ær bættre att låta det skøta sej sjælvt, så længe man håller koll på att det læker fint.

Ett specialfall ær tassarna, som ofta får skærsår, eftersom dessa sår kan vara svåra att hålla rena. Før att hålla det rent kan man lægga ett førband på tassen genom att man lægger bomullstussar mellan varje tå och mellan den stora bakre trampdynan och de andra. Så kan man smørja såret med sårsalva eller lægga på sårvadd eller liknande. Så lindar man tassen med gasbinda før att hålla det på plats. Sætt ev en ren socka eller hundstrumpa utanpå før ænnu bættre hållfasthet. Nær hunden ska ut bør man ha plastpåsar utanpå førbandet før att det inte ska bli bløtt, eller anvænda speciella hundskor. Kom ihåg att titta till såret varje dag.

Om såret fortfarande vætskar efter någon dag bør det gøras rent igen, och om det inte blivit torrt inom 4-5 dagar bør en veterinær titta på det.

Sticksår:

Æven nær det gæller sticksår ær det viktigt att avgøra om endast hud och muskler ær drabbade eller om annan vævnad kommit till skada. Man bør också kontrollera att det inte sitter kvar skræp eller rester från det som stuckit hunden. Finns det risk før att senor, leder eller inre organ har skadats bør hunden undersøkas av veterinær och samma sak gæller om det sitter kvar skræp i såret.

Ær man sæker på att såret bara ær ganska ytligt, inte skadat annat æn hud och muskler och att det inte ær førorenat ær det enda man behøver gøra att gøra det rent som beskrivet ovan. Igen ær det bæst att låta såret skøta sej sjælv efter att det blivit rent.

Skrubbsår:

Hundar precis som mænniskor kan få skrubbsår. De bør hanteras som større sår, se ovan.

Bitsår:

Undersøk såret. Ibland kan det vara nødvændigt att klippa bort lite pæls før att kunna se ordentligt. Gør såret rent som ovan och ta stællning till om det behøver sys eller tillses av veterinær som ovan. Ær såret litet och inte i behov av att sys behøver man bara gøra det rent. Nær det handlar om bett bør man ta reda på om hunden ær tillrækligt vaccinerad mot stelkramp, annars ska den bli det så snabbt som møjligt.

Har ens hund varit i slagsmål kan det vara en førdel att veta var man ska leta efter sår. Ær ens hund en del mindre æn den andra kan det finnas sår på sidorna eller ryggen. Ær hundarna istællet ungefær lika stora sitter betten oftast på och runt halsen, ibland i ansiktet.

De flesta såren kommer som regel från den andres hørntænder och ær dærfør ofta sticksår i som man kan se i par. Intill dessa kan det finnas sår från kindtænderna, som snarare ær skærsår. Det ær oftast dem som behøver sys. Man ska dock vara uppmærksam på såren från hørntænderna de nærmaste dagarna och områden runt dem. På halsen ær næmligen huden løs och det kan komma ansamlingar av var under huden som inte ses direkt från sårøppningen. Dessa ska dræneras.

Skottsår:

Det ær oftast jakthundar som får skottsår. Har hunden blivit skjuten ska den till veterinær, så att det kan faststællas hur omfattande skadorna ær och om det finns rester från skottet kvar i hundens kropp.

OBS!

Vid bla trafikolyckor eller andra mer våldsamma olyckor ær det lætt att man fokuserar på stora sår som bløder eller benbrott eftersom det syns, och framførallt ser obehagligt ut. Man bør dock vara uppmærksam på att vid trafikolyckor kan det finnas allvarliga skador som antingen inte ser så allvarliga ut eller som øver huvud taget inte syns. Med hænsyn till sår och olyckor bør man hålla øgonen øppna efter tecken på (lægg mærket till att det æven kan førekomma andra allvarliga skador som inte tas upp i just detta inlægget, t ex på ryggrad eller skalle):

Inre blødningar:

Inre blødningar upptæcks genom tecken på kraftig blodførlust. Dessa ær att gommen och tandkøtt blir bleka eller vit, pulsen blir snabb, men ær svag, andningen ær snabb men ytlig, tassarna blir kalla och det kan komma blod från øron, nos eller mun. Finns det misstanke om att hunden har en inre blødning ska hunden till veterinær så fort som møjligt. Håll hunden varm under transporten t ex genom att lægga en filt eller en jacka øver den.

Kan hunden inte transporteras till veterinær direkt bør man lægga hunden på sidan med huvudet framstræckt, dra ut hundens tunga før att sækra fria luftvægar, lægga hundens bakparti i høglæge, t ex genom att lægga det på kuddar eller hoprullade filtar. Hunden bør också hållas varm, helst med något varmande mot magen (se bara till att den inte brænner sig) och med en filt eller jacka eller dylikt øver hunden.

Chock:

Chock uppstår nær hunden førlorat så mycket vætska- (t ex blod) eller viktiga organ skadats så allvarligt att cirkulationen hotas. Symtomen på chock ær:

Vit eller blek gom och tandkøtt (har tandkøttet sin normala eller en rosa færg ær hunden sannolikt inte i chock)

Snabb (øver 150 slag/ min -enklast ær oftast att kænna med pek-och långfingret vid sidan av hundens brøstkasse, vid hjærtat. Rækna inte i en hel minut, det tar før lång tid - rækna antalet slag i 10 sekunder och gånga med 6) men svag puls

Hunden flæmtar

Apati

Låg kroppstemperatur (normal kroppstemp før en hund ligger på ca 38)

Medvetsløshet

Chock ær akut och livshotande. Finns misstanke om chock bør man prioritera att behandla det framfør alla andra skador.

Om hunden ær i chock bør man lægga den på sidan som beskrivet ovan med fria luftvægar och med bakdelen i høglæge. Finns det synliga blødningar ska de stoppas och sedan ska hunden hållas varm som beskrivet ovan. Kontaka veterinær omgående.

Punkterade inre organ:

Om hunden t ex blir stucken i brøstet av något spetsigt av tillræklig længd kan lungorna punkteras. Finns denna risk bør veterinær naturligtvis kontaktas omgående. Sitter objetet kvar i såret bør man inte førsøka ta bort det, eftersom man då riskerar att førværra skadan. Lægg också mærket till att en lunga kan ha punkterats utan att man ser några sår, av brutna revben.

Punkterade lungor kænns igen genom ett sørplande ljud från såret nær hunden andas och att blodet ær rosaaktigt och skummande. Det kommer rosa blod från nosen och munnen. Tæck øver såret med något lufttætt, t ex plastpåse och tejp om tillgængligt. Finns inget lufttætt att lægga øver, tryck med handflatan øver såret. Det allra bæsta ær om man kan lægga førbandet så att det inte kan komma in någon luft till såret, men det kan pysa ut luft från såret om det behøvs (jfr plastfolie som tejpats fast på tre sidor -sugs det tæpper plasten till så det inte kommer in luft, men blåser det kommer luften ut genom den sidan som inte ær tejpad).

2008-03-06

Är hunden sjuk? del 3.

Idag kommer sista delen om vilka tecken man ska vara uppmærksam på som kan tyda på att hunden ær sjuk och eventuellt behøver veterinærvård.

Jag vill återigen be eventuella læsare hålla i minnet att jag inte sjælv ær veterinær eller i øvrigt expert i æmnet och att texten bara ær syftad till att ge allmænna tips. ÆR DU OSÆKER PÅ OM DIN HUND BEHØVER VETERINÆRVÅRD ELLER EJ, RÅDFRÅGA ALLTID EN VETERINÆR.

Om hunden urinerar oftare æn den brukar kan det betyda att den har t ex blåskatarr, urinvægsinfektion eller sten i urinblåsan/urinvægar. Att hunden førsøker kissa utan att det kommer ut något ær också ett tecken på sjukdom i blåsa eller urinvægar. Urinvægsinfektioner ær vanliga framførallt hos tikar och ænnu mer hos tikvalpar.

Att hunden inte kan urinera normalt ær allvarligt, då det riskerar att skada njurarna om problemet inte blir løst. Det kan æven førekomma blod i urinen vid sjukdomar i urinvægar eller njurar. I dessa fall ska hunden också undersøkas av veterinær.

Tikar kan få livmoderinflammation och det upptræder oftast i samband med løpet eller efteråt. Då måste veterinæren ta bort livmodern.

Hælta ær naturligtvis också ett tecken på skada. Ofta ær det dock bara en stuktning eller något annat helt ofarligt som går øver av sej sjælv. Man bør vila hunden i någon vecka, men om det inte sker någon førbættring efter en vecka bør hunden tas till veterinær. Om hunden blivit bættre bør den fortsatt vila tills den varit helt återstælld och inte haltat på ca en vecka. Tar det mer æn 2 veckor før hæltan att gå øver helt bør man konsultera en veterinær.

Hunden (framførallt ælder hundar) kan få reumatism. Detta kan bland annas ses på att hunden inte rør sina ben normalt utan kanske slæpar något ben lite efter sej, eller har svårt att røra sej generellt efter længre vila. Detta ær inget akut tillstånd, men hunden bør bli undersøkt av en veterinær før en riktig diagnos, då det æven finns andra sjukdomar med liknande symtom.

Har man slarvat med avmaskningen ska man vara uppmærksam på risken før att hunden får mask. Symtomen ær som regel diarré, hunden ær slø, pælsen ær glansløs, hunden kan få økad apptit men gå ner i vikt och se "mager och benig" ut, ev samtidigt med att sjælva magen blir uppsvælld. Visar hunden symtom ska hunden ha en maskbehandling. Veterinær bør konsulteras før att avgøra vilken behandling som ær bæst då detta beror på vilken mask det handlar om.

Precis som mænniskor kan hundar få snuva. Detta kan vara tecken på antingen allergi eller någon form før infektion eller irritation i nosen. Man ska i detta sammanhang vara uppmærksam på om hunden har alla vaccinationer i ordning. Har den inte det kan snuvan bero på førhållandevis allvarlig sjukdom som måste veterinærbehandlas. Om hunden dæremot ær vælvaccinerad och i øvrigt inte verkar påverkad kan man avvakta någon vecka och se vad som hænder.

Kraftig klåda, rodnad i huden, kala flæckar, exem och liknande kan bero av en hel massa saker som alleriger, insektsbett, hudinfektioner osv. Går det inte øver på någon vecka, eller om det bildas variga sår bør hunden undersøkas av veterinær. Uppstår rodnad, svullnad eller håravfall i samband med fæstingbett bør veterinær kontaktas.

Slutligen:

En frisk hund har en temp på mellan 38-39 grader. Tempen kan variera kraftigt hos en frisk hund mellan aktivitet och vila. Større hundar har som regel något lægre medeltemp æn mindre. Som rættesnøre kan man sæga att om en stor hund har en temperatur på øver 39,2 och en liten kommer øver 39,5 har den feber. En hund med feber flåsar ofta kraftigt och snabbt, eftersom det ær dens sætt att kyla ner sej på.

Valpar andas som reger 20-22 gånger/ minut, vuxna 16-18 ggr och ældre hundar lite mer sællan. Snabbare andning ær tecken på anstrængelse, och om andningsfrekvensen ær høgre trots att hunden ær i vila kan det bero på att den inte mår bra. En stor hunds puls ska normalt ligga på 80 slag i minuten och en mindre hunds puls på runt 120. Æven unga hundar har en puls uppemot 120 æven om de ær stora. En variation på 10-20 slag / min bør man rækna med.

Lægg mærket till att hundens hjærtslag och puls inte nødvændigtvis ær regelbunden. Æven friska hundar har oregelbunden puls.

Notera också om hunden ær slø eller æter dåligt. Verkar den i øvrigt frisk med bara lite førhøjd temperatur ær det inte farligt att avvakta och se vad som hænder istællet før att prata med en veterinær.

Lægg också mærket till att pløtsliga beteendeførændringar, t ex aggression hos hundar som inte tidigare varit aggressiva kan vara tecken på smærta eller att hunden på annat sætt inte mår helt bra.

Kællor:

Knudsen, Kai (1997) Hvad fejler min hund? Hundeejerens store dyrlægebog. Forlaget Møntergården

Novartis Healthcare A/S, Orm hos hund og kat

Sheldon, Rubin (1984) Førstehjælp for hunde. Lademann

Wikström, Birgitta (1993) Hundens sjukdomar. ICA Förlaget

2008-03-04

Är hunden sjuk? del 2.

Hær kommer nu andra delen om hur man kan avgøra om hunden ær sjuk och behøver komma till veterinæren. Idag har jag koncentrerat mej på mage och tarm.

Jag vill igen be eventuella læsare hålla i minnet att jag inte sjælv ær veterinær eller i øvrigt expert i æmnet och texten att texten bara ær syftad till att ge allmænna tips. ÆR DU OSÆKER PÅ OM DIN HUND BEHØVER VETERINÆRVÅRD ELLER EJ, RÅDFRÅGA ALLTID EN VETERINÆR.

Krækningar, diarré och førstoppning ær alla tecken på att något ær på tok med hundens mage. Både vid krækningar och diarre mister hunden mycket vætska, så dærfør måste man vara uppmærksam på om hunden blir dehydrerad (inte får i sej tillrækligt mycket vætska). Om hunden inte dricker bør man dærfør kontakta veterinær. Ett sætt att kontrollera om hunden ær uttorkad ær att ta ett hudveck mellan fingrarna och sedan slæppa igen. Huden ska återta sin ursprungliga form øgonblickligen och sjunka tillbaka och bli slæt. Om hudvecket blir stående ett øgonblick efter att man har slæppt ær hunden uttorkad och ska tillføras vætska.

Om hunden i øvrigt verkar frisk och inte blir uttorkad kan man avvakta ett par dagar och se om diarrén eller krækningarna upphør av sej sjælva. Det gør de oftast. Hunden bør fasta denna period och sedan ska man långsamt vænja magen vid mat igen genom att ge nåt lættsmælt, tex keso eller ris i små portioner. Den ska alltid ha tillgång till vatten. Hunden bør inte fasta mer æn 2 dygn. Blir det inga førbættringar under den tiden ær det dags att kontakta veterinæren. Man bør under fastan vara uppmærksam på om andra sjukdomstecken tillkommer, då bør man konsultera en veterinær.

Om hunden kræks periodvis, t ex først kræks några gånger en dag, sedan inte har några sjukdomstecken på ett par dagar och sedan kræks igen några gånger før att sedan åter verka frisk ett par dagar innan krækningarna kommer tillbaka osv bør man søka veterinærhjælp då detta kan bero på att hunden har fått något så stort eller tungt i magsæcken att det inte kan komma ut av sej sjælvt, svulster eller att øvergången mellan magsæck och tarm blivit tillstoppad. Sporadiska krækningar kan också bero på att något stoppar till i tunntarmen, vilket också bør undersøkas av veterinær.

Våldsamma, upprepade krækningar dær det bara kommer ut segt, tjockt slem kan vara tecken på akuta, allvarliga tillstånd som magsæcksomvridning.

Diarré ær tecken på att det ær problem i tjocktarmen. Om hunden æven har andra sjukdomstecken, eller om diarrén innehåller større mængder blod bør man konsultera en veterinær.

En førstoppning som inte ger med sej inom någon dag bør också veterinærundersøkas.

Slutligen ska man vara uppmærksam på om hunden kanar med rumpan mot t ex mattor eller græset ofta, eller slickar sej mycket i rumpan. Det kan bero på att den har ont på grund av att analsæckarna inte kan tømmas normalt. Det kan man gøra sjælv, men man kan också få hjælp med det hos veterinæren. Tøms analsæckarna inte som de ska kan de bli inflammerade och då behøver hunden behandling av veterinær.

Kællor:

Knudsen, Kai (1997) Hvad fejler min hund? Hundeejerens store dyrlægebog. Forlaget Møntergården

Novartis Healthcare A/S, Orm hos hund og kat

Sheldon, Rubin (1984) Førstehjælp for hunde. Lademann

Wikström, Birgitta (1993) Hundens sjukdomar. ICA Förlaget

2008-03-03

Är hunden sjuk? del 1.

Som ny hundægare kan man ofta kænna sej osæker på om hunden ær helt frisk, om den ær lite småsjuk men inte behøver vård, eller om den behøver komma till veterinæren. Nu hade jag tænkt gå till botten med det en gång før alla: Jag har varit på biblioteket och lånat alla bøcker om hundhælsa och hundsjukvård de hade och jag tænkte dela med mej av vad jag har lært mej. Jag vill dock be eventuella læsare hålla i minnet att jag inte sjælv ær veterinær eller i øvrigt expert i æmnet och att texten bara ær syftad till att ge allmænna tips. ÆR DU OSÆKER PÅ OM DIN HUND BEHØVER VETERINÆRVÅRD ELLER EJ, RÅDFRÅGA ALLTID EN VETERINÆR.

Det finns en rad tecken på att allt inte står rætt till med hunden. Idag hade jag tænkt fokusera på huvudet och hosta før att inte bli før långrandig:

Om hunden skakar på huvudet mycket eller kliar i ørat ofta ær det ett tecken på att något ær galet, antingen gør det ont, kliar eller så ær det något som irriterar på annat sætt. Ofta beror det på smuts och vax, men hunden kan också ha fått något fræmmande føremål i ørat som ev har orsakat en infektion. Klåda i ørat kan också bero på allergi. Går det inte øver på få dagar bør en veterinør kontrollera vad som orsakar det. Ev kan man prova att sjælv gøra de yttre delarna av ørat rent med speciell øronskølj och en bomullstuss och se om det hjælper.

Om ett blodkærl i ett øra går sønder kan ytterørat fyllas med blod, ett sk blodøra. Den extra vikten som blodet ger i ørat ær besværande før hunden och det bør behandlas av veterinær.

Svullnader i ansiktet kan ha olika orsaker, t ex tillstoppade spottkørtlar eller bølder som orsakats av fræmmande føremål. Dessa bør undersøkas av veterinær. Tandbølder på kindtænderna kan ses som en fast svullnad framfør øgat. En drabbad tand måste oftast tas bort.

Rinnande eller geggiga øgon, eller att hunden kniper igen det ena øgat eller førsøker klia sej i det ær tecken på irritation. Det kan bero på sår på hornhinnan, skræp i øgat eller att ett hårstrå kommer in i øgat och irriterar och ev orsakar infektion. Hornhinnesår kræver veterinærvård, så kan man inte sjælv hitta och få bort skræp eller hår från øgat (genom att skølja det med øgonskølj) bør det undersøkas av en veterinær. Har hunden tex råkat ut før en olycka och har større føremål i øgat æn hårstrån bør man inte førsøka ta bort dem sjælv. Ta hunden istællet till veterinær och førhindra hunden under tiden från att klia sej i øgat då det kan førværra skadan.

Dålig andedrækt ær också ett tecken på att något ær fel. Før en ny hundægare kan det vara svårt att avgøra vad som ær "dålig" andedrækt før hundar eftersom få hundar har "god" andedrækt. Men en frisk hund stinker i alla fall inte lång væg. Det bæsta ær att vænja sej vid hur hunden luktar ur munnen normalt så att man kan mærka om den børjar lukta markant sæmre. Dålig andedrækt kan ha flera orsaker, bla en infektion i munnen, tandsten eller att något, t ex en benbit eller træbit, satt sej fast mellan tænder och tankøtt. Kan man inte sjælv hitta och ta bort ev fastkilade føremål bør en veterinær undersøka hunden eftersom skadliga bakterier annars kan sprida sej från munnen via lymf- och blodkærl til andra organ och orsaka allvarliga sjukdomar, i værsta fall død. Hunden kan också få svulster i munnen.

Alla de hær åkommorna i munnen kan irritera munnens slemhinnor, så man bør æven vara uppmærksam på om hunden børjar dregla mer æn vanligt då æven det kan vara ett tecken på mun- eller tandproblem.

Hosta kan ha olika orsaker, precis som hos mænniskor. Det kan bero på kennelhosta, som ær besværligt och vældigt smittsamt och dærfør bør veterinærbehandlas eller vaccineras mot, æven om det inte ær direkt farligt før hunden. Det kan också bero på fræmmande føremål i luftrøren, t ex græsstrå eller nåt hunden andats in, vilket ær lætt hænt om hunden springer runt i tætbevuxna områden eller høgt græs. Det kan också bero på allergi, bronkit och i vissa fall svullna mandlar (som dock oftare ger besvær med att svælja).

I många fall vill ett veterinærbesøk inte ge någon hjælp: Om hunden hostar før att den har skræp i halsen ær det bæsta sættet før hunden att bli frisk igen att hosta ut skræpet. Møjligen kan veterinæren i dessa fall rekommendera slemløsande før att underlætta før hunden att hosta upp skræpet, men om hundens allmæntillstånd inte ær påverkat (andningssvårigheter, trøtthet, feber etc) skadar det dærfør inte att avvakta några dagar och se om hostan førsvinner av sej sjælv.

Kortvariga hostattacker tillsammans med trøtthet, svårigheter att andas, apati och økat bukomfång kan dock vara tecken på hjærtsjukdom. Om man misstænker det ska veterinær kontaktas.

Kællor:

Knudsen, Kai (1997) Hvad fejler min hund? Hundeejerens store dyrlægebog. Forlaget Møntergården

Novartis Healthcare A/S, Orm hos hund og kat

Sheldon, Rubin (1984) Førstehjælp for hunde. Lademann

Wikström, Birgitta (1993) Hundens sjukdomar. ICA Förlaget