Hundnördstrivia

Har varit frånvarande från den här bloggen ett tag eftersm hunderiet fått vila på sistone, men jag var på bibblo häromdagen och lånade Människan och naturen, etnobiologi i Sverige 1, som till min hundnördsglädje innehåller ett kapitel om hundar.

Där finns t ex några tips på vad man som nybliven hundägare kan göra för att få hunden att stanna i sitt nya hem: i Skåne klippte man hår från tre ställen på hunden och la i ett hål i husväggen som sedan pluggades igen. Då skulle hunden trivas och stanna.

Ett annat sätt som tydligen har varit vanligt på flera håll i Sverige var att lägga en bit bröd i vänstra armhålan så att den blev fuktad av svett och sedan ge hunden. Mest effektiv var den här metoden säkert om man uttalade en formel samtidigt, som t ex denna ”Såvitt som fan följer länsman, så visst som din svans följer dig, så visst ska du alltid följa mig”

En norrländsk metod var att stryka hunden mothårs över ryggen med en sopkvast i farstun och sedan kasta kvasten över vänstra axeln ut genom dörren. Ett annat alternativ var att spotta hunden i halsen (jag skulle vilja se någon försöka spotta Nemi i halsen...)

Ville man att hunden skulle bli en bra jakthund, kunde man ta hår från en bra jakthund, bränna det till pulver och sedan blanda det i sin hunds mat.

ingen rädd är för vargen... eller hunden

det här är en sak som jag kom att tänka på idag, så jag har inte hunnit fundera så noga på det. jag är kanske helt ute och cyklar, men jag ville ändå lufta det.

kom in i en diskussion om vargjakten på ett annat diskussionsforum där folk menade att det var nödvändigt att hålla vargstammen nere på grund av att de annars skulle utgöra ett hot mot befolkningen. de resonerade så, att vargar har visserligen inte attackerat människor i sverige på väldigt länge, men det är just för att de är så få. hade de varit vanligare och träffat på folk oftare hade det varit fler incidenter. kontentan var alltså: vargar är farliga för människor.

det som jag skulle vilja ha svar på från de som delar denna uppfattning är hur man i så fall kan förklara hundens existens, om man ser till moderna teorier om dess uppkomst och domesticering, om vargen samtidigt är ett hot mot människor.

hur kunde i så fall vargar komma så nära forntida människor under sådana villkor att hundar så småning om kunde uppstå och bli människans bästa vän?

jag är ett stort fan av coppingers teori om hundens uppkomst. men om vargar var farliga för människor -hade inte de vargarna som var minst skygga och således kom tättast på folk varit dem som först blev dödade och således inte kunde föra sina oskygga gener vidare? i sin tur skulle det omöjliggöra hundens uppkomst.

om jag inte tänkt fel så ser jag det som ytterligare ett argument för att folks rädsla för vargar helt enkelt är obefogad och bygger på gammal vidskepelse som sprids av en liten högljudd grupp människor för deras egna vinnings skull.

socialiseringslista

De flesta vet nog hur viktigt det är med socialisering när man har valp, inte minst för att alla böcker tjatar om det. Ofta ger det sig självt, om man bara ser till att ha hunden med sig lite här och var när den är liten. Men det kan vara bra att ha någon slags plan, så att man inte råkar missa något av en slump och sedan står med en hund som plötsligt reagerar lite tokigt utan att man har någon aning om varför.

Det kan t ex vara bra att ha en kom ihåg-lista på saker som hunden gärna ska uppleva som man kan bocka av allt eftersom, så att man har lite koll på hur omfattande socialiseringen i själva verket blir. Nu har jag satt ihop en check-lista. Den täcker säkert inte allt som hunden kan tänkas stöta på, men den kan kanske vara lite inspiration.

Ett tips är att istället för att bara låta hunden uppleva det verkligen se till att det blir en positiv upplevelse. Ha med riktigt gott godis att ge hunden när den stöter på något nytt eller ha med en leksak och starta en rolig lek i närheten av det nya. Ge också hunden tid på sig att undersöka och närma sig i sin egen takt, så att den inte blir rädd.

människor
med mössa
i luvtröja men luvan uppe
i hijab
i fluffig dunjacka
i lång rock eller kappa
i rullstol
med rullator
med vid kjol eller klänning
med skägg
med ryggsäck på ryggen
med uppfällt paraply
med glasögon
med solglasögon
barn i barnvagn
barn i åldern 3-5
barn i skolåldern
tonåring
i hjälm
som luktar cigarettrök
som har druckit och luktar av vin/öl

hundar
stora
små
skäggiga och med stora ögonbryn
långhåriga
svarta
kort ståsvans
ringlad svans
kort nos (tex mops)

platser
hemma hos andra
tågstation med tåg
torg
veterinär
stranden
skogen
parkeringsplats
hiss
skolgård när det är rast eller dagis när barnen är ute och leker
träningsplats, t ex BHK
tennisbana där någon spelar
stall

övrigt
hästar, kor, får, katter, kaniner
gäss, änder, duvor
buss
långtradare
motorcykel
kundvagn
traktor eller liknande stor maskin
halt golv
gräsklippare
fladdrande flaggor
båtar (både motor och segelbåt)
container
märkliga statyer/skulpturer
ensilagebalar
ute i alla väder

metoden jag använder och tips

Eftersom någon anonym gång på gång klagar på att det inte framgår vilken metod jag använder när jag tränar mina hundar tänkte jag tala om det nu klart och tydligt om någon annan också suttit och undrat: Jag använder klickerträning.

Samma anonyme har också bett om tips på hur man kan lära en hund att inte vara hundaggressiv. Exakt hur man bör göra vill jag inte gå in på här eftersom det är ganska avancerd hundträning. Detaljerna kan variera beroende på hur och varför hunden gör som den gör. Det är helt enkelt svårt att ge råd när man inte själv har sett hunden och inte är på plats och kan se att träningen fungerar som tänkt. Jag vill inte skriva något här som kan missförstås och appliceras fel så att problemet blir värre. Har man ett sådant problem rekommenderar jag att man kontaktar antingen en IMMI-ansluten instruktör eller en instruktör utbildad på Canis hundskola.

Vill man ändå själv veta mer om hur man kan träna bort aggression mot andra hundar vill jag rekommendera boken Control Unleashed. Den finns sedan ett tag tillbaka också tillgänglig på svenska under titeln Släpp Kontrollen Lös.

Om någon irriterat sig på min inkonsekventa användning av å, ä och ö, resp utländska varianter av bokstäverna, så beror detta helt enkelt på att jag bott i danmark och skrivit en del av texterna på en dansk dator med danska tillbehör och inte idits skifta mellan svenska och danska inställningar eftersom jag inte tycker det har någon större betydelse. Om någon inte håller med utan tycker att det stör alldeles väldigt med "fel" bokstäver, så är det ingen som tvingar vederbörande att läsa den här bloggen. Att slarva med språket är trots allt en frihet jag kan ta mig på min egna blogg :)

det där med bestraffning

Det finns fortfarande många i hundvärlden som ifrågasätter tanken om att det är mer effektivt att träna baserat på belöningar och utan (positiva) bestraffningar (eller korrigeringar eller vad ni nu vil kalla det). Jag brukar i de tillfällen av lathet bara hänvisa till att det är ganska så välundersökt och allmänt accepterat i lite mer vetenskapliga kretsar och inte idas redovisa några vidare källor (det tänker jag nog fortsätta med också men för er som ändå vill ha nåt handfast kan jag rekommendera Sidmans bok coercion and its fallout som ger en någorlunda bra sammanfattning).

Har precis sett en föreläsning från högskolan i Skövde om psykologi, riktad till studenter vid kognitionsvetenskap, där man faktiskt tog upp just att det är mer effektivt att träna med positiva förstärkningar och utan positiva straff. Det var i samband med en diskussion om Skinner. Tyckte det var lite kul att se "first hand" att den hållningen är så pass allmän att det till och med och utan vidare används som exempel i grundkurser på högskolor och universitet.

Gudarnas hundar

Det verkar som om de flesta svenskar när de hör orden ”religion” och ”hund” ihop först och främst kommer att tänka på att många muslimer lär anse hundar orena, eftersom profeten Mohammed gjorde det. Oviljan mot hundar verkar faktiskt även finnas i bibeln, där man använder ”hundar” närmast som ett skällsord om folk.

I mytologin finns det dock många exempel på gudar och gudinnor som verkar tycka om hundar. T ex har några av de grekiska gudarna och gudinnorna jakthundar. Ett exempel är Artemis, jaktens egen gudinna, som för övrigt lär ha dödat Orion för att ha försökt våldta henne -och i samma veva även dödat hans jakthund som nu kan ses på natthimlen i form av hundstjärnan Sirius.

En annan grekisk gudinna vid namn Hekate förknippas med hunden. I vissa fall avbildas hon med tre huvuden, varav ett var ett hundhuvud, i andra avbildas hon tillsammans med hundar. Man lär också ha offrat hundar till henne. Hon var från början en slags modergudinna och förknippad med fertilitet, födsel och menstruationen och har senare även blivit magins gudinna, förknippad med månens faser, underjorden, spöken och vägskäl. Det finns även en historia som säger att det var ett ljus på himlen och hundarnas skällande som förvarnade innvånarna i Byzans att de skulle bli attackerade om natten, och man ansåg att det var Hecate som stått för denna förvarning.

En del anser att Hekates förhållande till hundar har att göra med hennes koppling till födsel, eftersom andra födselgudinnor som t ex Eileithyia och Genetyllis också förknippas med hundar. Andra tror istället att Hekates hundar har att göra med gengångare.

Eileithyia var en gudinna från Kreta som senare upptogs i den grekiska mytologin. Hon hjälpte och skyddade människor vid födsel. Namnet tyder på att det rör sig om en gudinna som är mycket gammal. Vissa tror att hennes historia sträcker sig ända tillbaka till bondestenåldern.

I forna Sumer och Mesopotamien var hundarna uppskattade av läkekonstens gudinnor. Gula var läkarnas beskyddarinna och kallades även ”stora moder” och ”livets dam” (klumpig översättning av engelsk översättning av originalnamnen). Man åberopade henne för läkande ritualer och för hälsa, men hon verkar också ha haft en politisk roll eftersom hon ibland åberopades i samband med avtal och ansågs beskydda gränser. Hon avbildas ofta tillsammans med sin hund och vid hennes tempel har man hittat små hundfigurer som förmodligen har representerat henne och använts som offergåvor.

Nin-Isina påminner väldigt mycket om Gula, och de båda gudinnorna kan ha smält samman så småningom. Hon var också en läkekonstens gudinna. Vid hennes tempel fanns en byggnad som kallades Hundhuset. Eventuellt kan man ha hållit hundar där som offrades till hennes ära. Man har nämligen hittat många begravda hundar inom tempelområdet. Både Gula och Nin-Isina kunde skada såväl som läka. Gula kunde åberopas till förbannelser och Nin-Isina har fått vissa drag av gudinnan Innana (Ishtar) som var modergudinna såväl som en stridsgudinna.

Man har teoretiserat att läkegudinnorna förknippats med hundar i och med att hundarnas slickande på sår lär ha antiseptisk verkan.

Klicka rörelser!

Just haft en uppenbarelse! Tittade på dvd med Kathy Sdaos seminarium Advanced clicker training (skitbra!!!!) och hon nämner det där med Click for movement, reward for position eller hur det nu är man brukar säga -det är i alla fall ett känt uttryck i klickerkretsar, tror det var Bob Bailey som sagt det. Förr har jag bara hört det i sammanhanget ”Klicka när hunden gör rörelsen för om du väntar till efteråt så är det för sent och du förstärker beteendet som hunden gör just då, dvs det den gör efter det du ville att den skulle göra”.

Men det är ju så mycket mer än så i uttrycket ”Click for movement”. Det som Sdao pratar om och som jag aldrig har tänkt på förut är att anledningen till att du ska klicka medan hunden rör på sig är att det är rörelsen som är det viktiga! Om du förstärker hunden när den stannat får man en hund som är stilla. Det säger sig självt och det var jag helt medveten om innan också. Men jag har aldrig innan tänkt på konsekvenserna det får i jämförelse med konsekvenserna det får om man satsar på att förstärka rörelser i så stor utsträckning som möjligt istället.

När man shejpar så är det ju liksom nödvändigt att hunden rör på sig. Annars kommer man inte vidare. Visst, ibland är det ju att hunden står/ligger/sitter stilla under en längre tid som är målet och då är det ju naturligtvis nödvändigt att förstärka att den inte rör sig, men det är en enorm investering för framtiden att se till att hellre klicka rörelser istället så ofta som över huvud taget möjligt och kanske hellre vänta med att träna på saker som innebär att hunden ska vara stilla tills den är riktigt riktigt erfaren.

Ju oftare man har förstärkt rörelse tidigare, desto mer benägen blir ju hunden att erbjuda rörelser när man ska träna in något nytt. När vi ska träna in något nytt så är det ju just rörelser vi behöver. Jag vet av egen erfarenhet att det är omöjligt att shejpa en hund som erbjuder ”sitt och sitt kvar i en evighet vad som än händer” som första beteende när man ska shejpa något nytt. Det var en av de sakerna jag tränade mycket på med min vizsla när hon var liten och jag var nybörjare och instruktören på valpkursen tyckte det var bland det viktigaste en hund skulle kunna. Men det kan man inte bygga något nytt beteende på.

Om hunden har lärt sig att sitta stilla så kommer den först och främst att prova att sitta längre om den inte får klick som vanligt och om man har tränat flitigt på att sitta länge så kan det ta väldigt lång tid innan hunden ger upp och gör något annat. Den tycker det är jäkligt tråkigt att träna och du kommer ingen vart. Om man istället så långt som möjligt klickar ”fälla ihop bakbenen” så har man något att arbeta med nästa gång man ska shejpa något. Om det är det som hunden har blivit mest klickad för så kommer den snarare prova andra rörelser istället för att bara sitta stilla längre, och då har vi något att arbeta med.

Säg att du ska lära hunden att vinka genom att lyfta ena frambenet och vifta med det. Då börjar man kanske med att litet lyft. Men när hunden lyfter så är det inte att hunden håller benet lyft som du behöver. Om du mest fokuserar på tassens position, dvs att den inte är på marken utan i luften i en viss höjd, kanske du tenderar att klicka när hunden är färdig med att lyfta och rörelsen i princip är avslutad. Då förstärker du snarare att tassen lyfts och sedan bara hålls uppe. Men om hunden lyfter benet 1 cm över marken och sen helst håller det där snarare än att fortsätta rörelsen blir det svårt att komma vidare. Lyfta-håll är inte särskilt användbart i sammanhanget hur många gånger hunden än upprepar det. Det är själva rörelsen, lyftet på tassen, som varierar i höjd och intensitet, så det är själva rörelsen du behöver för att kunna shejpa fram ett tydligare vinkande med större rörelser. Det är därför det är så viktigt att klicka i rörelsen.

Så vad du än gör -klicka medan hunden rör på sig! Det är långt bättre att klicka för tidigt än att klicka för sent. Klickar du för tidigt så förstärker du ändå något som var någorlunda på rätt väg även om det inte blev exakt som du hade tänkt, vilket ändå är vad shejping går ut på om man ska vara krass. Klickar du för sent så förstärker du antingen något som är helt fel, eller ännu värre -att hunden inte rör en fena.

Det är vad musklerna gör som är det viktiga -inte var nosen eller tassarna eller öronen eller någon annan del av hunden befinner sig. Det är säkert många som tycker det här är en självklarhet och jag fattar inte själv att jag kan ha hållit på med klickerträning så här länge utan att tänka på det! Så vitt jag kan minnas har ingen instruktör jag tränat för och ingen av de böckerna jag har läst tagit upp det, men det är ju egentligen skitviktigt!