Man bör inte föda upp blandrashundar

Fortsætter på samma tema som igår...

Som rubriken antyder: Jag tycker inte man bør føda upp blandrashundar. Blandrasavel ær med ytterst få undantag oseriøst.

Ska man føda upp hundar bør man ha något slags mål. Håller man på med renrasavel ær detta inte så mærkligt. Då gør man det (om man håller sej till etiska regler åtminstone) før att på lång sikt utveckla och bevara sin ras. Blandar man finns det inget att utveckla eller bevara på samma sætt. Det man producerar ær ju helt nytt.

Med tanke på situationen många hundar lever i ær det inte ansvarigt att føda upp en kull bara før att ens hund ær så søt/snæll/duktig och man dærfør villl ha en avkomma efter den. En hund får oftast mer æn den ene valpen man sjælv vill ha vilket innebær att man kommer sitta på ett antal valpar som behøver komma till nya bra hem. Det finns redan tillrækligt många hundar som behøver det utan att man ska sætta fler till værlden bara før att man vill ha en avkomma från sin hund. Att para sin hund endast før den sakens skull ær alltså ingenting annat æn egoistiskt.

Dessutom finns det, som jag skrev igår heller inga garantier før att valpen blir lik den hunden man har, framførall tinte om man gør en korsning. Hundens valpar kan mycket væl bli helt annorlunda och då førsvinner ju vitsen med att ha en som hærstammar från just ens egna søta/snælla/duktiga hund och man kan lika gærna køpa en av dem som redan finns och behøver ett bra hem.

Rent hypotetiskt kan man naturligtvis ha vettiga mål nær man gør en korsning, men det ær sællan det ær så verkar det som. Dels før att det finns så många raser att det redan finns en før i princip varje behov och smak -alla nicher ær så att sæga så gott som redan upptagna och om det redan finns en ras som motsvarar det man tænker att man ska uppnå med korsningen ær det ju en onødig korsning man gør. Det finns ingen anledning att uppfinna hjulet en gång till. Då ær det bættre att satsa på att arbeta vidare med den specifika, redan existerande, rasen. Det ær enklare och effektivare på vældigt många sætt.

Dels før att korsningar som sagt ær oførutsægbara. Man har inga garantier før att valparna man får motsvarar de målsættningar man har. Æven om man har ett bestæmt mål med korsningen, att få hundar med vissa speciella egenskaper, ær det kanske bara en valp i en kull på 7 som uppfyller de førvæntningar man hade. Vad ska man gøra med resten, de som inte svarar till ens målsættning? Vem vill ha dem? Återigen -det finns tillrækligt många hundar i værlden som behøver nya bra hem utan sådana korsningsexperiment.