Plötsligt var det en för mycket...

Idag när jag var ute med hundarna och lekte på ängen dök det plötligt upp en hund jag aldrig har sett förr. Han dök upp bakom en krök på andra sidan ån och stod och tittade på oss en stund. Så tog han mod till sej och sprang över bron till oss.

När jag fick syn på honom kopplade jag mina hundar för att de inte skulle ge sej iväg till honom, men när han kom fram till oss trots att jag hade gått undan med Nemi och Bibi lite, för att inte uppmuntra honom att komma, så hade jag inte riktigt nåt annat val än att släppa mina hundar igen så att de kunde hälsa i lugn och ro. Han verkade väldigt vänlig, så jag kände mig inte så orolig över det.

Det gick också bra, de hälsade ganska lugnt och så började Nemi och Bibi spring runt och busa som de gör när det händer nåt kul. Han verkade lite mer osäker, stod mest och tittade på dem ett tag, men lekte med lite till och från.

Jag kollade längs stigen om det inte skulle dyka upp någon ägare snart, men där var ingen inom ett par hundra meters omkrets. Bara några nubbar som satt och drack öl i en lastbil, men de försökrade att de inte kände hunden. Efter ett tag bestämde jag att vi skulle gå tillbaka den vägen hunden kommit från och se om vi kunde hitta någon. Jag vet att det bor ganska många hundar i det området, så jag började förbereda mej på att knacka dörr om det inte dök upp nån längs stigen.

Hundarna fortsatte leka fint tillsammans. Bibi har precis löpt och Nemi ska nog löpa snart, men han verkade inte så överdrivet intresserad ändå som tur är. Så småningom dök det upp en karl med koppel men utan hund som visade sig vara ägaren. Har bad jättemycket om ursäkt och förklarade att hunden hade tagit sej ut från tomten och undrade om han hade varit med mig länge.

Så jag förklarade att han hade dykt upp och sedan följt med mig och mina hundar när det inte kom någon efter honom, men att det inte var så längesen. Sa att allt hade gått bra, så det var inte så mycket att be om ursäkt för osv.

Hunden var inte så glad över att lämna sina nya vänner och gå hem kunde jag se. Normalt brukar jag bli ganska irriterad när det springer fram lösa hundar, men idag tyckte jag faktiskt att det var ok. Kanske för att han var så söt (tror det var en münsterländer) och inte bara kom framrusande helt huvudstupa utan liksom såg ut att tänka sej för innan han ganska lugnt gick fram till oss. Det var längesen mina hundar fick leka med någon annan också, så det var kul för dem.

Varför ha bil när man kan ha hund?

I dag var det igen dags før hundarna att gøra sej førtjænta av brødfødan de får. Veckohandling och det betyder att alla i huset, æven hundarna, måste hjælpa till att få hem varorna eftersom vi inte har någon bil att køra dem i.

Det funkar faktiskt ganska bra att anvænda hundarna som lastdjur. De verkar inte ha något emot det før de bliver alltid lika glada och ivriga nær kløvjevæskorna kommer fram och de klagar inte heller nær man fyller dem med mat på vægen hem.

Før mej ær det utan tvivel en jættebesparing att kunna ta hundarna med mej och handla i den billiga affæren i grannbyn istællet før den dyra hær och att samtidigt kunna handla så mycket på en gång att jag slipper åka (tåget) mer æn en gång i veckan før att gøra det. Dessutom gør det ju handlingen lite roligare också...

Så, det ÆR bættre med stora hundar. De kan gøra lite nytta :)