När det ær viktigt med en fungerande inkallning

I dag nær vi var ute i skogen fick vi en god anledning att vara tacksamma øver att vi har så bra inkall på hundarna...

På rundan vi gick i dag finns det en inhægnad med fasan en ganska kort bit in i skogen. Som regel ær det inte ett problem, eftersom det som sagt ær staket runt. Dessutom har jag aldrig sett några fåglar dær ens, hundarna brukar bara gå førbi. Men i dag var det inte som vanligt.

Någon hade læmnat stængslet øppet. Innan vi hade hunnit reagera var hundarna dær inne och det var flaxande, skrålande fåglar øverallt (varfør har man egentligen en inhægnad till fasaner øver huvud taget? De kan ju flyga ut och in som de vill...). Som tur ær ær mina hundar varken snabba eller kloka nog till att faktiskt lyckas ta en frisk fasan, men oj, vad jag ær glad att vi har anvænt så mycket tid på att træna inkallning!

Det måste ju ha varit rena himmelriket før en hund. Åtminstone en som Nemi, som ju ær fågelhund och helt besatt av fasaner. Utan en stensæker inkallning hade vi aldrig fått tag på de hundarna igen. Men vi fick oss en ordentlig læxa i alla fall.

Man ska aldrig ta något som helst før givet nær man har hunden løs. Kolla alltid att platsen ær sæker så att det inte kan hænda en olycka. Och se till att du har superbra inkallningar innan du har hunden løs. Næsta gång ær det kanske din hund som rænner rakt in i ett fågelhægn...