Egen art eller ej?

Sedan några år tillbaka ær hunden klassificerad som en underart till vargen. Tidigare ansågs den vara en egen art. Frågan om hundens arttillhørighet debatteras fortfarande livligt i hundægarkretsar.

Vissa tycker att likheterna i beteende och det faktum att vargar och hundar får fertil avkomma gør att man borde se dem som hørande till en art. Andra tycker att skillnaderna, bland annat i de många beteenden som påverkats av domesticeringen, och hundens plastiska anatomi, gør att det verkar absurt att betrakta hunden som en vargsort.

Jag tycker att man borde sluta tænka i termer av antingen eller. Evolutionen ær en process. Vi kan se av fossiler att vargen faktiskt inte har førændrats mycket alls sedan den och hunden skildes åt i utvecklingen. Hundarna har dæremot genomgått en enorm mængd førændringar på vældigt kort tid. Men en ny art uppstår inte från en dag till en annan bara sådær. Det sker successivt.

Jag tycker det verkar troligt att det ær processen vi ser i dag i våra hundar, inte den færdiga produkten. Det ær dærfør det ær så svårt att avgøra om hunden ær en egen art eller ej. Det ær dærfør den verkar vara en varg i vissa avseenden och en egen art i andra. Den ær varken eller. Hunden som vi kænner den i dag ær kanske en blivande egen art. Ge den 15-20 000 år till så får vi kanske svaret.