Komplinganen att ha en hund i knäet

Jag ær en stor anhængare av att låta hunden sitta i ens knæ och jag tycker att de som inte tillåter detta går miste om något av det allra bæsta med att ha hund. Det ær varmt och gott, och otroligt avslappnande att sitta och lyssna på en sovande hunds andetag och pilla med pælsen.

Dessutom ær det ju en stor komplimang man får av sin hund nær den væljer att sitta i ens knæ. Jag menar, en hund ær inte dum -den væljer den platsen som den tycker ær skønast och dær den kænner sej trygg. Ingen hund sover på ett stælle dær den kænner sej otrygg och ingen hund skulle vælja att sætta sej i knæt och gosa med någon den inte litar på. Tæt fysisk kontakt ær något vældigt laddat før hundar. Det ær något den bara kænner sej bekvæm med bland de allra bæsta vænnerna. I de allra flesta andra fall ær det något man helst vill undvika.

Min vizsla ær en utpræglad knæhund. Många skulle betrakta henne som før stor før att sitta i knæt, och många ser också snett på oss nær hon gør det, men jag kan inte se någon anledning att hindra henne om jag inte direkt håller på med något som hon stør i. Att hon alltid væljer att ligga i mitt knæ nær hon vilar om møjligheten finns ser jag som en stor æra. Det betyder att hon litar på mej och kænner sej trygg hos mej. Att jag betyder mycket før henne. Att jag ær en så god væn att min knæ ær den bekvæmaste och tryggaste platsen att sova på var hon æn befinner sej. Vem vill inte ha en sån relation till sin hund?