Uppfostring kontra dressyr

Det hær ær något som jag støtt på ibland på olika hundforum och som jag funderat på ganska mycket. Det børjar ofta som någon slags allmæn pajkastning runt vad som ær det "rætta". -Metoder och førhållningssætt dær man lægger vikt vid dominans/ledarskap och korrigeringar eller metoder a la klickertræning, dær man inte fokuserar så mycket på dominans och først och fræmst arbetar med positiva førstærkningar. Flera gånger har det då dykt upp någon (som regel med en ganska dryg attidtyd dessutom) som sæger nåt i stil med:

"Ni som ær emot att anvænda dominans (alternativt "ni som påstår att man kan klara sej bara med positiv førstærkning"), ni vet inte skillnaden mellan fostran och dressyr." Ofta nøjer sej personen i fråga med det och betraktar det till synes som ett argument mot træning med endast positiv førstærkning utan fokus på dominans. Man får som regel ingen vidare utveckling, och om någon frågar så får man som regel inga eller ofullstændiga svar. Tur før mej att jag har en blogg dær jag kan lufta detta ordentligt.

Jag kan inte før mitt liv førstå vad skillnaden mellan fostran och dressyr har med saken att gøra. Så hær står det t ex om fostran på Wiki (av någon anledning fanns ordet inte med i min uppslagsbok -dåligt!):

"Fostran kan definieras som åtgærder som avsiktligt eller oavsiktligt inverkar på andras sætt att tænka, kænna och vilja, att forma ideal, attityder och værderingar, att tycka och ha åsikter". (artikeln refererar till Egidius (1995) Termlexikon i psykologi, pedagogik och psykoterapi (5. upplagan). Lund: Studentlitteratur. s. 7)

Det hær ær ju bara delvis applicerbart på hundar, men då jag inte hittat någon biologisk definition får den duga. På Wiki fortsætter artikeln, och det hær ær kanske lite mer intressant før en hundægare:

Hos en nyfødd "ligger inte moral, værderingar eller værden, normer och kunskap av de sociala reglerna i generna. (...) det blir nødvændigt før (barnet/valpen) att læra sej att orientera sej i værlden, utifrån en lång rad direkt uttryckta och underførstådda regler om hur andra (mænniskor/hundar) uppfattar ett socialt (...) handlande. Vuxnas roll ær att assistera nær (... valpen/hunden) ska tillægna sej (...) sociala orienteringskartor.

Om dressyr står det så hær:

" Dressyr handlar om att manipulera djur till att utføra ønskade rørelser eller beteenden, alternativt inte utføra vissa oønskade rørelser eller beteenden". Skillnaden mellan dressyr och uppfostran ær solklar, men vad den har med diskussionen om førhållningssætt till hunden och træningsmetoder att gøra kan jag inte se.

Jag menar, varfør trænar vi (dresserar vi) våra hundar?

-Før att få dem att utføra vissa beteenden så som vi vill.

Varfør uppfostrar vi våra hundar?

-Før att få dem att utføra eller låta bli att utføra vissa beteenden så att de fungerar i vår vardag. Før att de ska veta vad de får och inte får. Før att de ska læra sej våra regler. Men en hund kaningenting om moral, værderingar, eller attityder och om den hade kunnat det så kan den ændå inte prata med oss, så vi skulle inte ha några møjligheter att læra oss særskilt mycket om hundars moral eller attityder i vilket fall som helst. Vad återstår det då før oss att arbeta med i vår uppfostran av hunden?

-Beteendet!

Om vi nu arbetar med hundens beteende både nær vi håller på med uppfostran och nær vi håller på med dressyr, och det i båda fallen handlar om att hunden ska læra sej hur den ska bete sej, vad gør det då før skillnad om det ær uppfostran eller dressyr vi håller på med? Om vi baserar vårt arbete med hunden på inlærningspsykologins principer, vilket ær just det man gør nær man håller på med klickertræning och liknande, vad har det då før betydelse om det ær ett dressyrmoment eller en uppfostringsgrej vi arbetar med? Vad ær det som sæger att enkel inlærningspsykologi inte skulle fungera nær man lær hunden beteenden som ingår i uppfostran? Den frågan har jag aldrig fått svar på av dessa sjælvutnæmnda uppfostringsexperter.