Arbeta för maten!

Hundar ær som bekant inte skapta før en tillvaro dær mat serveras i skålar. De ær skapta før ett visst mått av arbete før att få mat. Faktum ær att de ær skapta før att arbeta ganska hårt før att få mat. Evolutionen har gjort dem till ett djur som vandrar, spårar, jagar och kampar innan de faktiskt kan slå sej ner och æta. Mycket av det de vilda hunddjuren gør kretsar alltså runt att få tag på mat och våra tamhundars aktiveringsbehov kommer till stor del av det faktum att de inte længre behøver lægga sin energi på att fixa mat och dærfør får en massa energi øver som vi behøver "aktivera bort".

Stress ær ett økande problem bland våra hundar. Det kommer sej av før lite eller felaktig aktivering. Att låta hunden arbeta før maten ær ett effektivt sætt att få en balans i hundens vardag och slippa stressproblem. Den får något att gøra som ær naturligt før den. Man brukar tala om positiv stress, dvs stressreaktioner som ær ændamålsenliga eftersom de kommer sej av att hunden står infør en verklig utmaning som den kan hantera och dærmed få utlopp før de extra resurser som stressen ger. Det uppnår man genom att låta hunden arbeta før sin mat.

Jag hør många hundægare som tycker det med att de ska aktivera sina hundar utøver de dagliga promenaderna, eller før den delen gøra annat æn bara gå nær de ær ute ær lite besværligt. De kan inte komma på några bra aktiviteter till "vardags". Men det finns ett enkelt sætt att på ett naturligt sætt få in aktiveringen i vardagen. Många anvænder det redan men førvånansvært få verkar anvænda det så mycket som de skulle kunna. Låt hunden arbeta før sin mat! Den ska ændå æta och den ska ændå sysselsættas med något. Varfør inte slå två flugor i en smæll?

Jag har redan skrivit om klickertræning och varit inne på att det ær effektivt att træna med positiva førstærkare. Det ær inget nytt i det, snarare tror jag att det ær något de flesta redan gør. Har man tur har man en hund som ær så matglad att man kan anvænda maten som beløning nær man trænar och på så vis slippa onyttiga godbitar. Tyværr tycker vældigt många hundar att den vanliga maten inte ær tillrækligt spænnande før att de ska funka riktigt bra som beløningar under træningspass och många hundægare går direkt øver till køttbullarna.

Inget fel i det egentligen, men det gør det svårare att hitta en balans før hur mycket och vilken mat hunden då ska ha før att få tillrækligt mycket av alla viktiga næringsæmnen utan att bli fet av alla godbitar. Anvænder man ganska rena køttprodukter hellre æn kommerciella godisar ær problemet kanske inte så stort, men ændå.

Det finns sætt att gøra den vanliga maten lite mer "sexig", framførallt om man anvænder torrfoder. Brukar man inte bløtlægga maten innan måltiderna, låt den som ska anvændas i træningen ligga lite i bløt så att den blir lite mjuk. Sedan kan man stinktifiera dem genom att blanda ut dem med något som luktar riktigt gott, t ex kyckling, lever, skinka eller ost och låta dem ligga øver natten. Då luktar alla lika gott och ær lika attraktiva på træningen, trots att det bara ær en liten del godis man anvænder och en stor del mat.

Nu ær det ju emmellertid inte alla som trænar varje dag. Många går någon kurs i veckan eller två, och så ær det det. Varfør?? Anvænd promenaderna till att træna och låt hunden på så vis arbeta før maten! Det finns inget som sæger att hunden ska få allting på en gång klockan 19.00 varje kvæll. Den tar inte skada av att få det i omgångar i samband med olika promenader under dagen. Att træna ofta med hunden ger dessutom en hel massa andra positiva bieffekter som t ex en bættre relation till hunden på flera olika sætt.

Ibland ær tipsen ovan inte tillrækliga før att maten ska vara en bra førstærkare vid træning. Før många hundar och før många trænare ær ætbara beløningar helt enkelt inte særskilt ønskværda. Då får man hitta på andra sætt att låta hunden arbeta før sin mat. Jag har t ex en fast rutin varje dag; Nær jag stiger upp på morgonen slænger jag ut hundarna i trædgården (de ær redan rastade av min sambo som går upp tidigare) och sprider ut ett mått mat. Ibland kænner jag mej ambitiøs och lægger matbitar bland trædgrena och i buskarna før att de ska tvingas leta æven på højden, men det ær lite extra pilligt så oftast slænger jag bara runt maten på græsmattan. Så får de gå runt dær och leta medans jag gør mina andra morgonrutiner. Det ær ju svårt nær man har två hundar att kontrollera hur mycket var och en æter nær man gør så hær, så jag brukar komplettera med lite mat i matskålarna också nær de kommer in, så får man hålla ett øga på dem så att det håller vikten. Hittils har det dock inte uppstått några viktproblem.

Har man ingen trædgård kan man gøra det på sina promenader eller inomhus. Godissøk inne ær en utomordentlig sysselsættning før regniga dagar som sækert mång hundægare redan upptækt. Om jag gør det inne brukar jag gøra en sport av att hitta så listiga gømstællen som møjligt, gærna lite høgt upp så att de får kæmpa lite før att få tag på dem.

En annan populær sysselsættning ær olika aktiveringsleksaker som man stoppar maten i. Också jættebra, men många hundar lær sej snabbt hur man ska gøra och de behøver inte længre anstrænga sej så mycket før att få ut maten. Ju fler alternativ man har på lager som man kan byta mellan, desto bættre alltså. Dærfør ær det också smart att ha några egentillverkade aktiveringsprylar. Mat i toarulle eller mjølkpaket ær en klassiker. Slå eventuellt in dem i lite snøre också før att gøra dem svårare att ta sønder och låt hunden leta efter dem. Placera dem på svåråtkomliga stællen så hunden først får jobba før att få tag i dem.

Man kan också anvænda urskøljda PET-, eller schampooflaskor. De ær inte så lætta att slita sønder så då måste hunden satsa på att få ut maten genom øppningen. Man ska dock alltid hålla hunden under uppsikt nær man anvænder plastførpackningar. Det finns en risk før att den får loss bitar och får i sej. Går førpackningen sønder ska man dærfør alltid avbryta direkt. Man kan också lægga maten under en handduk, eller før de lite mer listiga hundarna; slå in den ordentligt i en.

Ett annat alternativ som jag tycker ær vældigt kul ær att lægga ett spår och portionera ut maten i det. Spåra kan de flesta hundar och om det ligger mat på strategiska stællen i spåret så ær det sællan svårt att få dem att ta upp spåret heller. Många som ær aktiva inom spårsporten tycker att man inte bør lægga mat i spåret eftersom man då riskerar att få en hund som alltid går och letar mat nær den spårar.

Jag tycker det ær en lite øverdriven farhåga. Matspår och "riktigt" spår ær två helt olika saker, och det kan man med ganska enkla medel læra hundarna. Jag har t ex aldrig den vanliga spårutrustningen på Nemi nær det handlar om matspår. Då går hon i halsband och koppel som på en vanlig promenad och så støter vi bara på spåret "som av en hændelse" och jag låter henne følja det. Speciell utrustning och liknande ær detaljer som hundar ofta ær mycket mottagliga før. Spårlinan ær en signal att "nu ær det arbete som gæller". Ær den inte med så ær det inte arbete helt enkelt och man behøver inte hålla så noga på reglerna.

Så, det ær verkligen inte særskilt omstændigt det dær med att aktivera hunden på ett førnuftigt sætt och att låta hunden arbeta før maten. Många av dessa førslagen tar inte mycket mer tid æn det tar att utfordra maten på vanligt sætt i skål, så tidsbrist ær inte heller en ursækt. Det som tar mer tid ær før hunden att æta upp sin mat och det ær det vi vill uppnå.