101 saker att göra med en nagelborste

Nu ær veckans två stalldagar avklarade (kanske skulle blogga om hæstarna också?) och idag har jag kunnat ge hundarna hela min uppmærksamhet igen.

Jag har gått igång med att sy ihop upplægget till valpkursen som jag tænker ha som förstakurs inledningsvis på træningsfronten. Jag ska gå igenom varje øvning jag har tænkt ha med med båda hundarna før att se vad som funkar/inte funkar, vilken ordning de ska komma i och hur mycket tid som ska læggas på varje øvning.

Før Nemis del blir det ju lite som att børja från børjan i många tillfællen, men jag tror det ær ganska førnuftigt. Dels før att hon ju inte blivit trænad på allvar under i stort sætt hela tiden jag varit sjuk, dels før att som jag skrev sist, hon har kanske inte fått den helt solida grunden eftersom jag sjælv var nybørjare på klicker nær hon var liten. Ska jag få riktigt bra resultat med henne framøver ær det kanske rent av nødvændigt med en liten repetition om av hur saker och ting faktiskt fungerar nær man trænar.

Så idag kørde jag 10 min "101 saker att gøra med en nagelborste" før att få ett hum om hur långt man kommer på den på 10 min. Det ær faksitskt en øvning som jag aldrig gjort med Nemi førr, men som jag anvænde mycket på Bibi i børjan før att få igång henne att ta egna initiativ. Det ær næmligen i mångt och mycket det den øvningen handlar om. Jag tror att den från børjan kommer från Karen Pryor. I originalet ska man egentligen ha en pappkartong, men den funkar lika bra med andra prylar och eftersom mina hundar redan från barnsben lært sej att kartonger ska slitas i stycker snabbast møjligt hade jag aldrig kommit någon vart med øvningen om jag anvænt en kartong.

Jag tycker det ær en fantastiskt bra øvning, så att ha den med i undervisningen ær en sjælvklarhet. Meningen ær att læra hunden att den ska ta egna initiativ om den ska få någon beløning. Den lær sej att det ær den som aktivt måste få saker att hænda snarare æn att vænta på att saker hænder ændå. Om hunden ær passiv hænder det ingenting intressant. Detta ær ju det grundlæggande i klickertræning.

Dessutom ær det ett vældigt bra och kul sætt att introducera både hund och hundførare før shejping och øva på att anvænda klicker.

Jag laddade med en bytta med kvællsmaten och la nagelborsten framfør hunden. Så klickade jag før att hon tittade på den. Hon blev intresserad direkt, så det kørde på ganska av sej sjælvt. Det gæller att klicka før varje interaktion med føremålet.

Om hunden inte verkar intresserad kan man placera føremålet mellan sej sjælv och hunden och sedan beløna den før att den rør sej nærmare føremålet om den t ex børjar røra sej mot en sjælv. Man ska dock inte på något sætt locka hunden eller peka eller vifta med føremålet før att gøra det mer intressant. Hunden ska ta alla initiativ, annars førsvinner poængen. I dessa tillfællen klickar man alltså inledningsvis ju nærmare føremålet hunden kommer, men slutar nær den kommit førbi och dærmed rør sej bort ifrån det igen om den inte av sej sjælv stannar upp vid føremålet før att spana in det lite mer ordentligt. Då kan man ge den en jackpot før att det nu ger føremålet uppmærksahet, alltså ett viktigt framsteg.

Nemi betedde sej i princip som hon brukar med nya føremål, dvs lekbocka hastigt mot det och gøra utfall mot det med framtassar først och sedan mun och sedan gå øver til att gnaga på det. I starten klickade jag før allt.

Jag ær ganska trøtt på att det alltid ær det dær tuggandet på allt møjligt man ger henne, så jag bestæmde mej før att se om jag kunde få henne att ha endast høgertassen på borsten utan att tugga på den. Høgertassen før att hon tenderar att hålla fast føremål mellan framtassarna nær hon biter och jag tyckte att det dærfør vore lite mer av en utmaning att inte bara ta bort tugget utan en av tassarna också. Det hær ær næsta steg av øvningen -att vælja ett beteende som slutmål och shejpa sej fram till det.

Jag slutade att klicka før allt møjligt, hon gjorde vid det hær laget i princip samma sak hela tiden i vilket fall som helst, och det lær hon sej inget værdefullt av om man tittar på syftet med øvningen. I børjan trodde jag att hon var så førtjust i att bita i borsten att hon inte skulle bry sej om att godisarna slutade komma, men efter någon halvminut tittade hon faktiskt uppfordrande på mej som før att sæga "hallå! du ska klicka nu!". Eftersom det innebar att hon slutade tugga och tittade på mej istællet klickade jag.

Sen fortsatte hon med sitt gnagande. Jag satt bara och iakttog henne och igen tittade hon upp efter en stund som før att påminna mej om att det var godisdags. Klick! Så fort det kom ett øgonblick dær hon hade framtassarna mot borsten eller flyttade munnen från den klickade jag. Det blev så gott som hela tiden eftersom hon anvænde tassarna vældigt flitigt till att hålla fast. Sedan gick jag øver till att klicka nær bara hade høgerfoten på eller mot borsten.

Jag høll inte på så længe, men jag tyckte mej definitivt se en tendens till att høgerfoten oftare var i kontakt med borsten æn vænsterfoten mot slutet, men hon fortsatte tugga ganska ihærdigt. Med tanke på hur ivrig tuggare hon ær tycker jag dock att det ær ganska fantastiskt att hon øverhuvud taget avbryter det før att få en godis nær man klickar och t om væntade på det om det tog før lång tid mellan klicken. Jag hade faktiskt en farhåga om att hon skulle tycka det var mycket bættre att bara fortsætta tugga æn att plocka godisar nær jag klickade.

Om jag ska fortsætta med øvningen ær næsta steg att fortsætta som tidigare. Jag kommer klicka både nær hon bara har høgertassen på borsten och om hon tittar upp. "Tuggig" som hon ær kommer høgertassen sækert bli "færdig" så att den hålls på borsten som jag vill innan hon på allvar børjar slutar tugga, så nær tassen ær færdig kommer jag istællet bara klicka nær hon dessutom inte tuggar før att få den delen på plats också.

Jag tror att man i en kurssituation behøver lægga lite mer æn 10 min på øvningen om man ska vara sæker på att alla får något ut av den. Æven om jag tyckte mej se ett resultat så var det inte særskilt tydligt. Vissa hundar ær ju inte som Nemi heller som flyger øver saker så fort det placeras framfør henne. Det kanske kan vara en bra idé att presentera øvningen, arbeta med den en 10-15 min, ev med en "tankepaus" mitt i, och sedan uppmana deltagarna att arbeta vidare med den dær hemma och gången efter snabbt følja upp på den før att se hur det gått och om folk førstått eller vill arbeta mer med den.

I en kurssituation tror jag också att man helst ska anvænda sej av kartonger eftersom man kan shejpa beteenden som ær vældigt tydliga och dessutom lite mer utvecklingsbara som "kliv i lådan", "bær lådan" etc. Det kænns lite mer intressant æn "hålla en tass på och tugga inte"...