ingen rädd är för vargen... eller hunden

det här är en sak som jag kom att tänka på idag, så jag har inte hunnit fundera så noga på det. jag är kanske helt ute och cyklar, men jag ville ändå lufta det.

kom in i en diskussion om vargjakten på ett annat diskussionsforum där folk menade att det var nödvändigt att hålla vargstammen nere på grund av att de annars skulle utgöra ett hot mot befolkningen. de resonerade så, att vargar har visserligen inte attackerat människor i sverige på väldigt länge, men det är just för att de är så få. hade de varit vanligare och träffat på folk oftare hade det varit fler incidenter. kontentan var alltså: vargar är farliga för människor.

det som jag skulle vilja ha svar på från de som delar denna uppfattning är hur man i så fall kan förklara hundens existens, om man ser till moderna teorier om dess uppkomst och domesticering, om vargen samtidigt är ett hot mot människor.

hur kunde i så fall vargar komma så nära forntida människor under sådana villkor att hundar så småning om kunde uppstå och bli människans bästa vän?

jag är ett stort fan av coppingers teori om hundens uppkomst. men om vargar var farliga för människor -hade inte de vargarna som var minst skygga och således kom tättast på folk varit dem som först blev dödade och således inte kunde föra sina oskygga gener vidare? i sin tur skulle det omöjliggöra hundens uppkomst.

om jag inte tänkt fel så ser jag det som ytterligare ett argument för att folks rädsla för vargar helt enkelt är obefogad och bygger på gammal vidskepelse som sprids av en liten högljudd grupp människor för deras egna vinnings skull.