Nyåret

Så har det varit ännu en nyårsafton. Firade hemma med bara brorsan, vad nu det har med saken att göra…

Hade sett fram emot nyårsafton inte utan spänning. Nemi är väldigt skotträdd och Bibi har visserligen inte visat såna tendenser förut men man är ju lite nervös för att Nemis rädsla ska smitta av sej. Den rädslan visade sej dock som tur var ogrundad. Bibi smaskade sej igenom alla fyrverkerierna utan att ens se ut att lägga märket till dem. En köttfärsfylld kong verkar vara det enda den hunden någonsin önskar sej.

Med Nemi var det annorlunda. Förra året provade vi DAP men utan resultat. Jag har tittat på olika metoder att bota raketrädsla och det enda jag tror skulle funka är väl egentligen att lära henne att associera det med nåt trevligt istället. Det skulle bli ett fasligt projekt tyvärr eftersom det skulle innebära att en pysslade med hunden hemma och en var ute och sköt, så pass långt borta till en början att hon inte blev rädd. Naturligtvis är det synd om hunden när hon är rädd, men hur mycket pengar, tid och energi är det egentligen värt att använda för att hon ska slippa rädsla denna enda kvällen varje år då det smälls på allvar?

De nyårsaftnar hon upplevt hittills har hon klart och tydligt visat hur hon vill ha det om det nu måste smälla. Hon vill ha något lite avskärmat att krypa in i, gärna ett bord med lång duk att krypa under eller liknande, i närheten av mej. Så vill hon bara ligga där. I år bestämde jag mej för att helt enkelt bara låta henne få det som hon ville och sedan inte göra mer.

Jag riggade upp små hyddor att gömma sej i i de rum jag räknade med att vara i under dagen och sedan lät jag henne vara ifred. Under största delen av dagen och kvällen följde hon mej från hydda till hydda allt efter mina rörelser i huset. Flyttade jag mej i en period när det var extra smälligt stannade hon där hon var tills smällandet lugnat ner sej innan hon gick in till mej igen.

Jag struntade också i att tvinga ut henne på rundor. Kom hon fram så fick hon följa med ut. Men när hon väl kom ut kom hon ju på hur otäckt det var utomhus och ville in igen. Det var mitt största dilemma igår; hundstackaren måste ju kissa åtminstone några få gånger under dagen, så jag bestämde mej för att hade hon väl gått ut så stannade vi ute tills hon kissat hur mycket hon än stretade för att komma in igen. Men vi höll oss i trädgården för att kunna gå in igen direkt när hon var färdig.

Med tanke på omständigheterna tyckte jag ändå att det gick ganska bra. Så länge hon fick ligga och trycka ifred så verkade hon hantera det ganska ok. Ingen panik eller så. Hon till och med åt lite grann av sin köttfärskong både före och efter tolvslaget.