Cesar Millan kritiseras i tv

Som den hundnørd jag ær føljer jag en rad bloggar om hundar. Norske klicker-gurun Morten Egtvedt tipsade i sin blog om en tv-snutt från Komo News om Cesar Millan, dær andra amerikanska hundtrænare kritiserar hans metoder och ifrågasætter om de ær bra før hundarna.

Bland annat sæger man att hans metoder leder till inlærd hjælpløshet hos hunden och att hans metoder visserligen ger resultat på kort sikt, men att de inte botar de underliggande problemen som gett upphov till beteendet. Istællet leder metoderna till att hundens nervositet, rædsla eller strass tillåts byggas upp i hunden eftersom den inte får hantera dessa kænslor konstruktivt. Det blir som en tickande bomb før tillslut blir hunden tvungen att få utlopp før sina kænslor.

Millans metoder kritiseras också før att leda till att hunden tar ut sin frustration på andra objekt nær den inte kan rikta den mot det som rent faktiskt ær orsaken till dess problembeteende. Som exempel visas ett klipp dær Millan anvænder vad som enligt speakern ær ett elhalsband (många svenska Millan-fans hævdar envist att han inte anvænder sådana metoder, så att det med all sækerhet ær ett elhalsband ska jag låta vara osagt). Det som hænder ær att hunden springer bort från Millan och fram till ægaren, som den biter. Elhalsband eller ej så ær det inte en klok metod i mina øgon.

Man tar också upp att modern hundtræning bedrivs med positiv førstærkning. Hær står Millans metoder i stark kontrast till vad andra hundtrænare førespråkar, trots att många Millananhængare menar att hans metoder ær "hundvænliga".

Detta exemplierar man med ett klipp dær Millan har en strypsnara runt halsen på en hund, som han sedan drar till sej, trots att hunden stretar emot och piper ganska ynkligt. Han brottar ner hunden och håller i strypsnaran tills hunden lugnat sej. Hundvænligt? Knappast. Effektivt? Tja, nær man inte kan andas ordentligt och inte kan komma loss ær det væl inte så konstigt att hunden ger upp och slutar kæmpa emot till slut -den måste ju spara på det syre den har kvar tills den får en møjlighet att komma loss...

Hemsidan med tv-inslaget kan ses hær.

Morten Egtvedt berættar också Cesar Millans intressanta historia i sin blog. Han kallar Millan før den amerikanska drømmen.

Enligt Egtvedt hade Millan knappast framgång som hundinstruktør i Mexico. Han kom till USA illegalt men fortsatte træna hundar. Av tillfællighet fick han træna en hund som ægdes av en kænd skådespelares fru. Hon børjade rekommendera honom før sina kændisvænner och Millans lycka var gjord.

Det hær ær vældigt intressant om det stæmmer (och jag tror Egtvedt ær klokare æn att han skulle sprida løgner om Millan). Hans framgång ær ju snarare ett resultat av goda førbindelser æn faktisk kompetens. Som en tidigare Amerikansk president som visade sej vara historiens mest inkompetente, men blev president ændå, før hans pappa var det en gång och han hade en massa vældigt mæktiga vænner... Så funkar det ju inom showbiz också och det ær Millan visst ett exempel på.

Slutligen ska jag erkænna att jag inte frågat Morten om jag får lænka till hans blogg eller återge hans historia om Millan. Hoppas du førlåter mej, Morten. Mitt enda førsvar ær att det kændes viktigt att ifrgasættandet av Millan når ut till så många som møjligt.