Varför inte häxjakt på örnar?

Ett lite mer seriøst inlægg den hær gången. I veckan har en hund blivit dødad av en ørn i Värmlændska Botilsäter. Enligt lænsstyrelsens naturbevakare Lasse Larsson fanns det tydliga spår efter ørn på platsen dær hunden hittades. Det ær tredje fallet på de senaste åren som han har sett en hund bli dødad eller skadad av en ørn, enligt Lantbrukets Affärstidning.

Så fort det finns minsta misstanke om att en varg har ens varit i nærheten av en hund blir det ett ramaskri och krav från alla møjliga håll om att vargen ska skjutas. Varfør ær det ingen som tycker att ørnarna ær ett hot mot våra husdjur?

Ærligt talat, det lær inte vara svårare att hindra en ørn æn att hindra en varg från att anfalla en hund (jag skulle faktiskt bli mer nervøs av en ørn æn av en varg i nærheten av mina hundar -vargar ær lætta att skræmma, men ær ørnar det??). Det enda man behøver gøra ær att inte låta hunden rænna runt utan uppsikt i skog och mark.

Nu finns det ju dem som hævdar att man som jægare måste slæppa hunden. Trams, tycker jag. Før det førsta behøver man inte jaga dær man vet att det finns varg. Før det andra skulle jag vilja citera en fritidsledare jag hade som barn: "Den som ger sej in i leken får leken tåla."

Det jag menar ær att om man tycker att det ær nødvændigt med jakt på vilt i vargtæta områden och man måste ha hunden som hjælpmedel, borde man vara på det klara med att det faktiskt ingår en risk før att hunden kommer till skada i det jobbet. Det ær ju helt naturligt. Vi dødar rådjur och vargar -vargar dødar hundar (vilket æven andra jægare och bilar gør -ingen tycker att det ær særskilt problematiskt eller konstigt). Gilla læget.

Imorgon kommer det ett nytt inlægg om allas favorit: Cesar Millan. Don't miss it!