finanskrisen drabbar husdjuren

Finanskrisen drabbar inte bara oss människor, utan även våra husdjur. I bland annat England och USA översvämmas kennlar av hundar och katter. Allt fler människor blir tvungna att göra sej av med sina husdjur på grund av ekonomiska svårigheter, och organisationerna får allt svårare att hitta omplaceringshem som tycker sej ha råd att ta hand om ett djur.

I Sverige är vi inte lika hårt drabbade som i USA, och vi har dessutom fortfarande ett visst socialt skyddsnät för dem som mister sina jobb, men även här finns det en risk att vissa hushåll hamnar i en så svår ekonomisk situation att de inte längre kan ha kvar sina husdjur.

De vanligaste anledningarna till att man måste lämna bort husdjur som en följd av den ekonomiska krisen är att man antingen blir tvungen att flytta till en billigare bostad, och att man där inte tillåts ha husdjur. Den andra orsaken är att man helt enkelt inte har råd att ha sitt djur kvar efter att man mist sitt jobb.

De djur vars ägare försöker få dem omplacerade har ändå tur. I ett område i USA har man under det senaste två åren sett tiofaldig ökning av hundar som övergivits i igenbommade hus när familjen tvingats flytta. Många måste också välja att avliva sina husdjur, när de inte längre har råd att betala för veterinärvård eller mediciner, eller när man helt enkelt står i en situation där man måste välja mellan att köpa mat till barnen eller till hunden.

I Omaha, Nebraska, har man på Nebraska Humane Society, ett hem för djur som ska omplaceras, i år börjat föra statistik över hur många djur som lämnats för omplacering som en följd av den dåliga ekonomin. I mitten av november hade man, bara på det centret fått in 275 djur vars ägare uppgav att de inte hade råd att behålla dem.

Det är inte bara folk som inte bryr sej särskilt mycket om sina djur som lämnar bort dem. Att det bara skulle vara folk som inte har tänkt sej för innan de skaffade hund som nu i kristider inte har råd att behålla dem stämmer inte heller.

På hemmet i Nebraska fick man bland annat in två 9-åriga minischnauzrar. De var renrasiga, hade välskött päls, deras vaccinationer var i ordning, de hade välskötta tänder och var lydnadstränade. Det råder inga tvivel om att dessa två måste ha varit högt älskade. För oss hundägare kan det inte vara svårt att föreställa sej hur fruktansvärt det måste vara att lämna ifrån sej två hundar man haft hos sej i 9 år. Det är inget man gör om man har ett alternativ.

Situationen förvärras av att precis som i USA drivs många organisationer i Sverige som omplacerar hundar eller katter på ideell basis, ofta beroende av donationer. När hushållens ekonomi försämras minskar även donationerna och antalet människor som kan arbeta ideellt. Följden blir att man kan ta emot färre djur, och fler avlivas.

Organisationerna själva ber dem som just nu funderar på att skaffa ett nytt husdjur att välja en omplacering istället för att köpa, så att de ska kunna fortsätta ta emot djur i takt med att andra försvinner därifrån, och så att folk som drabbats hårt av dålig ekonomi ska slippa avliva sina djur på grund av platsbrist i djurhemmen.