Det finns ingen officiell definition på klickerträning. Det är många som har använt en klicker på massor av olika sätt. Den definition jag använder motsvarar det sätt som jag själv använder klickern på, och som för tillfället verkar vara den mest vanliga. Den definitionen säger att klickerträning både är en teknik som används till att träna djur och en träningsfilosofi. Den bygger på positiv förstärkning (populärt kallat belöning), för att få djuret att upprepa ett beteende i framtiden.
Skillnaden mellan klickerträning och de flesta andra sätten att träna hund på är att klickerträningen har en en solid, vetenskaplig grund. Den är baserad på generella, och i vetenskapliga sammanhang, väl etablerade, principer för operant inlärning.
Klickerträningen är egentligen inte en samling steg-för-steg-metoder för att träna in specifika trix eller träningsmoment som den traditionella hundträningen normalt är. Det är snarare ett verktyg som används till att påverka djurets beteende och som gör det möjligt att anpassa träningsmetoden efter individen. Det ger i sin tur nya möjligheter att träna in mer avancerade beteenden, eftersom man om man inte redan har en metod till det beteendet man vill träna, kan man uppfinna en egen metod, om man bara känner till klickerträningens grunder.
En annan skillnad mellan traditionell träning och klickerträning är användandet av själva klickern. Den är en markör som talar om för djuret att den gör det man vill att den ska göra. Tekninken bygger på denna enkla process:
1. få djuret att göra det du vill (inom klickerträningen brukar man försöka att undgå att locka hunden till att göra det man vill utan istället på olika sätt få den att själv lista ut det –mer om det en annan gång)
2. markera det riktiga beteendet med klickern
3. öka sannolikheten för att hunden ska upprepa beteendet genom att förstärka det (ge en belöning)
Klickljudet betyder två saker för hunden: ”Det du gör just nu är det jag vill att du ska göra” och ”Just det beteendet kommer att ge dej en belöning”. Anledningen till att vi över huvud taget använder klicker och inte bara belönar eller berömmer är att man kan vara mer exakt genom att använda en klicker. Hunden har lättare för att känna igen ljudet av en klicker än den har för att känna igen beröm. När vi berömmer kan vi låta på en väldig massa olika sätt, eftersom vår röst och vårt språk är oerhört flexibelt. Det gör det svårt för hunden, som inte har något begrepp om hur vårt språk fungerar.
En klicker låter mera likadant hela tiden och dessutom är den snabbare. Om vi ska berömma eller använda själva belöningen till att tala om för hunden när den gör rätt tar det alltid lite tid att uttala ordet eller att leverera godisen till hunden. Under den tiden kan hunden ha börjat ägna sej åt något annat, och det finns en risk att hunden missförstår vad det är som den blir belönad eller får beröm för.
När hunden har lärt sej vad klickern betyder kan den dessutom användas som en bro mellan beteendet man vill ha och belöningen. Om vi inte har ett tydligt sätt att tala om för hunden när den gör rätt är vi tvungna att vara jättesnabba med belöningen så att den verkligen kommer medan hunden fortfarande gör det vi vill.
Ibland är det nästan omöjligt att få timingen med belöningen riktigt. Om vi t ex tränar på apportering och vill lära hunden att den ska plocka upp apporten utan en massa flams, så kanske hunden är en bit bort från oss. Då är det inte möjligt att belöna i rätt ögonblick eftersom vi inte når hunden. Men den kan ändå höra att vi klickar och veta att den gjort rätt och att det är en belöning på väg. Då är det inte lika viktigt att belöningen kommer exakt i rätt ögonblick eftersom vi ändå har talat om för den att den gjorde rätt och att den kommer bli belönad.
Det viktigaste är att hunden alltid får sin belöning när vi har klickat och att vi inte låter den vänta onödigt länge. Börjar man slarva med det är risken stor att hunden inte kan se sammanhanget mellan klicket och belöningen och då förlorar klicket sitt värde. Har hunden inte förstått vad klicket betyder kommer den inte heller förstå vad det egentligen är vi tränar på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar