Let it snow!

Idag har det snöat i princip hela dagen just som snön från i julas just börjat bli så ihopsjunken att den knappt märks mer.

Nemi och Bibi är ju så stora att några cm snö på marken inte är något problem för dem. Så länge det är torrt och inte blåser verkar de inte frysa om de är i rörelse. Faktum är att Bibi verkar knappt lägga märket till snön förrän hon blir törstig. Då äter hon den. Ser ut som en kossa som går och betar, fast snö istället för gräs.

Nemi däremot verkar glad för snön. För det första kör hon näsan i marken och glömmer allt om att gå fint utan att dra. Nosen är som limmad till marken under hela promenaden så fort det kommer snö. Hon ränner fram och tillbaka, hit och dit, som om varje centimeter av marken var täckt av de mest spännande dofter hon kunde föreställa sej.

Insåg när jag först la märket till hennes beteende att jag inte vet något som helst om vad snö gör med spår och andra lukter. På henne verkar det ju som om det finns mycket mer att lukta på när det ligger snö. Blir doftspåren tydligare på nät sätt? Eller håller de längre så att marken fylls på med mer lukter än vanligt? Eller är det själva snön som luktar så oemotståndligt? Skulle vara kul att få veta varför hon är så intresserad av snön…

Nemi är ju annars ganska frusen av sej eftersom hon har så tunn päls, men snön verkar inte vara för kall för henne. Hon älskar att rulla sej i snö! I och för sej rullar hon sej en hel del i vanliga fall också, men inte alls så mycket som i snö. Normalt väljer hon att rulla sej i saker som luktar mycket, så kanske är det lukterna i snön som får henne att rulla sej också.

Hur som helst får hon ett helt saligt uttryck i ansiktet när hon får rulla sej i en fluffig snöövertäckt grästuva.