Slädhund på Grønland -ett verkligt hundliv

Många har sett naturskøna bilder från Grønland med hundspann som nærmast flyger fram genom landskapet, med friska och vackra hundar som ælskar sitt jobb. Det ær næstan som en drøm.... faktum ær, att det ær en ønskedrøm och att verkligheten ser helt annorlunda ut før tusentals hundar på Grønland. I en artickel i Grønlandsposten 2005 citeras en veterinær som sæger att så många som 75% av Grønlands slædhundar misskøts.

Åker man med på en slædtur før turister kan det hænda att man ser døda hundar i spåret som læmnats dør de døtt under tidigare turer. Ska man åka hundspann på Grønland måste man agera som en ansvarig konsument och bara åka med en kusk som tar væl hand om sina hundar och undvika dem vars hundar ær magra eller inte ser friska ut.

Under hela historien har hundarna varit en førutsættning før livet på Grønland. Hundspann har fram till før nyligen varit det enda færdsættet på stora delar av øn och ær fortfarande en vigtig del av livet på Grønland. I och med moderniseringens intåg har det dock skett en førændring. Många grønlænningar bor nu mera i høghus i byar och i høghus kan man inte ha ett spann draghundar. Dærfør har man skapat særskilda platser lite avsides från bostadsområdena, dær man kan førvara hundarna.

Enligt lagen ska slædhundarna i Grønlands byar hållas bundna på såkallade hundepladser, som ær speciellt avsedda till føremålet, ungefær som parkeringsplatser før bilar. På en typisk hundeplads kan det finnas ca 1000 hundar. På sådana førvaringsplatser før hundar lever många grønlandshundar utan tillgång till skydd från væder och vind och utan regelbunden utfordring eller skøtsel. Det ær inte ovanligt att de bara utfordras en gång i veckan. Det førekommer att hundar svælter eller fryser ihjæl.

Eftersom lagen sæger att de ska hållas bundna, står de stændigt med sele vilket ger upphov till skavsår och det ær vanligt att de trasslar in sej och kommer tillskada dærfør. Ofta står de dessutom uppbundna med så korta snøren att deras rørelsefrihet begrænsas. Det finns eksempel på tikar vars valpar frusit ihjæl eftersom hon inte kunnat hålla dem varma eftersom hon inte har kunnat nå dem. Många hundægare slår ut tænderna på sina hundar med hammare før att førhindra dem från att tugga av banden de står bundna i.

Det ær som regel inte på grund av elakhet som hundarna misskøts utan som en føljd av bristande kunskap. Men det ær svårt att få folk att ændra instællning till hundarna, eftersom många menar att de som grønlændare per definition vet hur man ska hålla slædhundar -de har ju gjort det i årtusenden. Dærfør ær det vældigt viktigt att myndigheterna tar ett ansvar och ser till att lagarna føljs och att hundarna lever under drægliga førhållanden. Det finns regler som sæger att hundægaren ær skyldig att ta hand om sin hund dagligen och att de ska behandlas omsorgsfullt. Tyværr ær det bara en oøverskådligt stor uppgift med så många hundar som far illa.

Grønlandshunden ær ett arbetsdjur och inte ett sællskapsdjur, men nu nær man anvænder snøscooters och motorbåtar bliver många hundar stående utan att anvændas. De bliver en belastning før ægarna, både ekonomiskt och tidsmæssigt. Man måste få ner hundbeståndet på Grønland till en rimlig nivå, så att bara de som har behov før det har hundspann. Då skulle det också bli møjligt att få hundarna hem till sina ægare också.

Många hænvisar till traditionen som argument før att ha kvar sina hundar trots att de inte behøvs. Men førr i tiden, nær man var beroende av hundarna, hølls de i nærheten av sina ægare och inte på stora hundførvaringsplatser utanfør byarna. Med hundarna i nærheten ær det lættare att ta hand om dem, och det bliver svårare att ignorera deras hælsa, eftersom man ser dem dagligen oavsett om man vill det eller ej.

Førsta gången jag på allvar hørde talas om hur slædhundarna har det på Grønland blev jag chockad. Grønland ær ju trots allt en del av Danmark, och trots førdommar som finns hær om grønlænningar førvæntar man sej att det ær ett civiliserat samhælle. Om inte annat så før att Danmark borde ha ett visst inflytande på hur saker och ting førsiggår dær uppe i den nordliga landsændan.

Grønlandshundarna har diskuterats både bland politiker och i Dansk Kennel Klub men trots att DKK, som danmarks størsta intresseorganisation på hundområdet, gør vad man kan, har de politiska initiativen uteblivit eller saknat ordentligt genomslagskraft. Tusentals grønlændska hundar lever fortfarande under de mest fruktansværda førhållanden.

Kælla: Hunden 4:07