Många hundægare vill gærna ha møjligheten att låta hunden røra sej fritt då och då på promenader. Jag tror att det ær vældigt nyttigt før hunden, men det ær inte så viktigt att det øverskuggar andra hænsyn. Jag tycker det finns vissa regler man ska gøra klart før sej sjælv och hunden innan man børjar slæppa den fri.
Før det førsta ær det ett absolut måste att ha en fungerande inkallning. Det handlar lika mycket om hundens sækerhet som hænsyn till andra mænniskor och djur i omgivningen. Inkallning har jag skrivit om tidigare, så jag ska inte uppehålla mej mer vid det nu.
Den andra regeln man bør ha klart før sej sjælv handlar om avstånd. Hur långt ifrån mej får hunden røra sej och hur gør jag før att hålla hunden inom det avståndet? Det hær ger sej av sej sjælvt før många hundægare utan att de ens tænker øver det, men man støter ændå med jæmna mellanrum på hundar som fullstændigt gett sej ivæg från sin ægare eller ægare som står och undrar var hunden håller hus och nær den kan tænkas dyka upp igen.
Jag tycker inte det ær ett ansvarigt sætt att ha hunden løs på. Precis som med inkallning har det att gøra med sækerhet och hænsyn. Hur stora avstånd hunden ska få røra sej på ær væl i stort sætt en smaksak, men jag tycker definitivt att man ska hålla sej inom sådana grænser att man kan se hunden och att ens inkallning fungerar. Hunden måste alltså minst kunna høra dej samtidigt med att du minst måste kunna se den. Den ska inte ha møjlighet att få fladdra runt cyklister eller springa fram till andra hundar runt en krøk længre neråt stigen innan man hunnit prata med de andra inblandade personerna.
Jag har inte mycket stramare regler æn så, och om jag tycker att hundarna børjar komma før långt bort tar jag kontroll øver situationen genom att ropa deras namn. De har lært sej att då ska de minska avståndet. Man kan ju naturligtvis løsa det genom att gøra en inkallning varje gång hunden børjar nærma sej de yttre grænserna, men jag tycker inte det finns någon anledning till det, ofta ræcker det ju med att den kommer lite nærmre och kan fortsætta gøra som de vill utan att de ska komma hela vægen in till mej. Men det ær ju ockå en smaksak.
Den tredje regeln jag tycker man ska ha nær man har hunden løs ær att det ær hundens uppgift att hålla koll på vart man tar vægen. Dels ger det ett incitament før hunden att inte røra sej før långt bort och dels ær det ett system som gør det lættare att hålla styr på hunden; man riskerar inte att den førsvinner på grund av att den tappar bort en i en svæng eller liknande. (man bør dock hålla ett litet øga på vart hunden tar vægen før sækerhets skull)
Precis som alla andra vardagsregler ær den hær lættast att etablera nær hunden ær valp. Det ær lættare att læra en hund att vara løs på ett førnuftigt sætt ju yngre den ær och jag brukar børja med det redan från børjan (under sækra førhållanden). En valp ær vældigt beroende av sin ægare och så fort den hunnit knyta sej till en kommer den vilja hålla sej någorlunda i nærheten och bli orolig om man førsvinner ifrån den. Det kan man utnyttja genom att gømma sej lite før valpen med jæmna mellanrum på promenaden. Då har hunden redan fått in rutinen nær den kommer upp i en ålder dær den blir lite mer sjælvstændig och man får det litte lættare framøver.
I børjan får man inte vara før duktig på att gømma sej. Det ær inte meningen att valpen ska bli vettskræmd, den ska bara hinna undra vart man tog vægen och få lust att leta. Man bør dærfør se till att valpen till en børjan hittar en næstan direkt. Sitt så du kan se den och kan komma fram om den hinner bli før orolig innan den hittar dej eller om den sticker ivæg før långt åt fel håll. Beløna varje gång den hittar dej och kommer till dej så att den får en positiv upplevelse av att hitta en førsvunnen matte.
I takt med att valpen vænjer sej vid att man førsvinner ibland och blir bættre på att hålla koll på en kan man gømma sej lite svårare. Håll dock regeln att hunden inte får hinna bli rædd. Promenader ska inte vara en skræckupplevelse. De ska vara roliga! Poængen ær bara att man måste hålla koll før annars førsvinner hon.
Har man svårt att hitta bra gømstællen eller hinna gømma sej kan man nøja sej med att bara byta håll ovæntat utan att gør hunden uppmærksam på det. Knalla rakt in i skogen några meter eller vælj ett håll i ett vægskæl och vænd efter några meter och vælj den andra vægen. Det viktiga ær att man ær så oførutsægbar att hunden blir motiverad att hålla styr på vart man går.
Med hundar som ær lite ældre och som ær vana vid att hålla koll på matte behøver man inte beløna varje gång den hittar en efter att man gømt sej. Har man ett bra førhållande till sin hund borde det vara tillrækligt belønande att hitta matte igen. Då ræcker det med en beløning då och då før att ge motivationen en liten extra puff.
Som en extra sækerhetsføranstaltning ær det också en bra idé att se till att man kan stoppa hunden från att æta saker den hittar. Det finns det olika strategier før. Många anvænder ett "nej" kommando, andra anvænder inkallning, men det finns æven andra varianter att vælja mellan beroende på vad man tycker funkar bæst.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar